SJÄLSFÖRMÖGENHETER FORTPLANTAS INTE GENOM ÄRFTLIGHET !!!

KARAKTÄR OCH TALANGER BÄR VI MED OSS FRÅN VÅRT FÖRRA LIV !!!

Historiska bevis:

Historien visar att kunskaper, talanger och själsförmögenheter inte fortplantas genom ärftlighet, utan är något som jaget/själen tar med sig och finslipar från liv till liv, genom reinkarnations-processen som vi alla genomgår:

Den gamla egyptiska civilisationen:

Vi återfinner inte egyptiernas storslagna karaktäristika hos deras avkomlingar. Hur kunde de gamla egyptiernas storhet gå förlorad, om det är den fysiska ärftligheten som bestämmer karaktärsprofilen? Detta är en fråga som bör ställas om många försvunna civilisationer.

Johann Sebastian Bach: (1685-1750)

I kompositören Bachs släkt har vi ett bra bevis för att de ärftliga anlagen har föga betydelse om de inte utnyttjas av ett högt utvecklat ego, ty Johann Sebastians begåvning fortplantades inte till hans avkomlingar.

Den musikaliska begåvningen hos hans avkomlingar avtog stegvis för varje generation tills den helt försvann.

Förklaringen till dessa båda utvecklingsföreteelser är att de gamla egyptiernas storhet och den Bachska musikbegåvningen försvunnit ur den egyptiska nationen respektive den bachska familjelinjen, men lever kvar i de egon som en gång var inkarnerade i det gamla Egypten respektive familjen Bach, egon som nu inkarnerat någon annanstans.

Wolfgang Amadeus Mozart: (1756-1791)

Mozart komponerade orkestermusik redan som barn. Detta berodde inte på ärftlighet, ty konsten att skriva ner de olika stämmorna i ett partitur kan inte nedärvas. Den kräver teknik som måste läras in. Ändå behärskade Mozart denna konst utan utbildning. Detta berodde på att han var en reinkarnerad musiker, som av sina föräldrar fått en hjärna som var kompatibel med hans medfödda musikalitet och som därför inte hindrades i ansträngningarna att ge uttryck för sitt musikaliska geni. Men ännu märkligare är fallet med blinde Tom, vars familj omöjligen kunde haft några pianofärdigheter att överföra på honom, men som ändå behärskade det moderna pianot utan undervisning. Det finns hundratals exempel på underbarn som dessa, och de upphör aldrig att förvåna världen.

Napoleon Bonaparte: (1769-1821)

Napoleon föddes i en släkt som inte alls hade den förmåga och kraft som kännetecknade honom själv. Ingenting i hans ärftlighetsförhållanden kan förklara hans dynamiska karaktär. Själv sade han, enligt Talleyrands memoarer, att han varit Karl den store. Bara genom att anta att han under en lång serie jordeliv utvecklat sina själsförmögenheter, förstår vi hur han – och andra storheter – kunnat framträda.

Framträdandet av snillen och andra stora andar inom släkter som annars inte uppvisar några sådana, liksom utslocknandet av begåvning inom släkter där den tidigare funnits, är också företeelser som bara kan förklaras av reinkarnationsläran.

I Indien hör man ofta talas om visa män som fötts med mycket stora kunskaper i filosofi och dylikt, och utan tvivel finner man även sådana inom andra nationer. Medfödda kunskaper ger som företeelse också förklaringen till förekomsten av instinkter, ty dessa är inte något annat än fysiska och mentala hågkomster. De visar sig både hos barn och djur, och är resultat av tidigare erfarenheter. Vare sig vi ser ett nyfött barn sträcka ut armarna för att skydda sig, en ekorre gömma sina nötter eller ett bi bygga celler med geometrisk precision, så är detta resultat av erfarenheter som genom reinkarnation överförs till individens medvetande och dess fysiska celler.

ÄRFTLIGHET UTGÖR ICKE GRUNDEN FÖR KARAKTÄR:

Ärftligheten har en viss betydelse för vår karaktärsstyrka och moraliska profil genom att den påverkar ramarna för själens uttrycksmöjligheter, och genom att den bereder oss tillfällen till karmiska belöningar och straff. Men den är inte grunden till den individuella karaktär som framträder hos var och en av oss.

Genom ärftlighet förses vi med en kropp inom en familj som erbjuder vårt ego en lämplig miljö. Individen inträder bara i en familj som antingen har samma karaktärsprofil som ens eget ego, eller kan ge det rätt tillfälle att arbeta vidare på sin utveckling. Med denna familj har egot karmiska relationer från tidigare liv. Goda och skötsamma föräldrar kan alltså få ett vanartigt barn, därför att handlingar i ett avlägset förflutet binder dem vid detta. Föräldrarnas goda anlag utnyttjas dock inte av barnens outvecklade egon. Återföreningen ger barnet en chans att bättra sig, samtidigt som den utgör vedergällning för föräldrarna.

Ärftlighetslagarna är naturlagar som förser var och en av oss med just den kropp som tillkommer honom/henne. Vi har i tidigare liv själva format och gestaltat denna kropp, och vi har också varit med om att bygga de forna samhällen, i vilka kroppen med sin hjärna utvecklades till det bättre eller sämre. Och de samhällena utgör grunden för vårt nuvarande. Vi är därför medansvariga skapare av den civilisation vi nu lever i. Vi har det samhälle som tillkommer oss. Vi är där en samling själar som till karaktären ofta skiljer sig mycket från varandra, och som nu plågas eller njuter av livet i den familj, den nation och den ras, dit våra tankar och handlingar i förflutna liv fört oss.

Ärftligheten förser människan med hennes yttre hölje och svarar alltså för de begränsningar av kroppens och hjärnans förmögenheter, som ofta utgör ett straff och ibland en hjälp. Men ärftligheten har inte något inflytande över själva egot. Överförandet av yttre likheter är en fysisk angelägenhet, och likheterna mellan individerna inom en ras är ett samfällt resultat av de egons tidigare liv som nu återföds i den rasen. Likaså är de begränsningar som ärftligheten genom föräldrarna pålägger en individ direkta konsekvenser av individens tidigare liv.

Det faktum att fysiska likheter och mentala särdrag fortplantas vederlägger dock inte reinkarnationsläran, eftersom vi vet att individens tankeförmåga och verkliga karaktär inte åstadkoms av kroppen och hjärnan, utan hänför sig till egots egentliga livsverksamhet.

Fortplantandet av vissa karaktäristika genom föräldrarna är den metod naturen valt för att förse den reinkarnerade själen med den boning, som bäst lämpar sig för dess fortsatta arbete. Någon annan metod är inte möjlig, och skulle strida mot naturens ordning.

De som använder ärftlighetsläran som argument emot reinkarnationsläran anför de likheter som fortplantas, men bortser från de olikheter som finns mellan föräldrar och barn. Och dessa är betydligt fler än likheterna. Varje mor vet att hennes barn skiljer sig högst betydligt från varandra, liksom fingrarna på handen. Barnen har samma föräldrar, men är ändå olika till karaktär och förmögenheter.

TILL DISKUSSION:

Vad är era tankar och funderingar kring sambandet ärftlighet och reinkarnation?

Ventilera era åsikter, kära vänner!

Johann Sebastian Bach: (1685-1750)

Wolfgang Amadeus Mozart: (1756-1791)

Napoleon Bonaparte: (1769-1821)

Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade, immanenta aspekt, den Helige Anden – Herren vare med er!

Aum, Om tat sat, Hare Krishna

Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt