Död o Återfödd´s Blogg – Hare Krishna, kära älskade vänner!

Archive for oktober 2017


 

ASTRONOMISKT AVSLÖJANDE – MÅNEN ENDAST 110 KM I DIAMETER 

MÅNSKUGGANS STORLEK UNDER TOTALA SOLFÖRMÖRKELSER !!! 

 

Eftersom månskuggan som månen kastar på jorden under totala solförmörkelser endast är 110 km stor, så kan månen själv omöjligt vara större än 110 km, eftersom en skugga aldrig kan bli mindre än objektet som kastar skuggan!

NASA hävdar vansinnigt nog att månen är 3 476 km i diameter, det vill säga 32 ggr större än sin egen skugga…

Under totala solförmörkelser befinner sig en del av jorden i en perfekt rät linje med solen och månen, då månen från jorden sett samtidigt totalt blockerar och förmörkar solen, tillfällen då månens vinkeldiameter överstiger solens vinkeldiameter. Eftersom månskuggans storlek är 110 km i diameter, innebär ju det givetvis att månens diameter är maximalt 110 km.

Hade månen verkligen varit 3 476 km i diameter som NASA hävdar, så skulle ju givetvis även dess skugga täcka ett minst lika stort område av jorden, vilket uppenbart inte är fallet. Elementär astrofysik!

 

Illustrerad Vetenskap:

http://illvet.se/universum/solsystemet/solformorkelse/sa-uppstar-en-solformorkelse

”Vid en total solförmörkelse täcker månen hela solskivan, så att solens strålar skyms, dvs inget direkt solljus träffar jorden.”

 

Eftersom hela solskivan faktiskt täcks av månen (bägge med en vinkeldiameter på 0,53 grader under totala solförmörkelser), så är det ju en fysisk omöjlighet att månens diameter skulle kunna överstiga månskuggan som månen kastar på jorden under totala solförmörkelser, dvs 110 km.

 

 

Enda säkra sättet ta reda på månens diameter = Mäta dess fysiska skugga på jorden, vilken alltså är 110 km, som vi ser bevis för här på bilden från en Total solförmörkelse. Lägg märke till att det inte finns någon 3 000 – 3 500 km stor ”halvskugga” runtikring den mörka umbra/månskuggan, som NASA:s bedrägliga illustrationer brukar visa. Penumbra har ingenting med någon som helst månskugga att göra, utan syftar på de områden där månen endast partiellt täcker solen (dock fortfarande solbelysta), vilket de partiella och ringformiga solförmörkelserna är exempel på.

 

mir-13.jpg

 

NASA hävdar sjukt nog att månens diameter är 3 476 km, dvs närmare 32 gånger större (!) än sin egen skugga. En enorm diskrepans mellan ett objekt och dess skugga. Fullständigt absurt att månen endast skulle kasta 3,2 % skugga, med tanke på att 100 % av solskivan täcks. Lika absurt som att en basketboll ute i solskenet skulle kasta en skugga liten som en stenkula…

:lol:  :whoco5: :lol:

 

Totala solförmörkelsen den 21 augusti 2017:

 

NASA-Great-American-Eclipse-Map-Edited.png

 

Att man exempelvis i Orlando, bara några tiotal mil från månskuggans passage, endast såg 85% av solen täckas (penumbra, partiell solförmörkelse), bevisar ju bortom allt tvivel att Orlando befann sig utanför zonen där månen befann sig i perfekt rät linje mellan jorden och solen. Att månskuggans zon är 110 km bred, innebär ju givetvis att månens diameter är densamma. Att Orlando befann sig i penumbra, betyder att man befann sig utanför månskuggans passage (Path of Totality). utanför månkroppens vinkeldiameter. Månskugga förekommer endast som umbra, och endast under totala solförmörkelser.

 

 

UmbraPenumbra.png

 

Månskuggan = Umbra. Månskuggan, umbra, faller inom det område av jorden som befinner sig i en perfekt rät linje med solen och månen, där månen totalt blockerar solens strålar. Att månskuggan påvisas vara endast 110 km i diameter, utgör ju ett obestridligt bevis för att månens diameter omöjligt kan överstiga 110 km.

Penumbra = Partiell solförmörkelse. Penumbra ingår i de områden där man ser solen förmörkas endast partiellt, i olika grader. Penumbra befinner sig alltså fortfarande i solsken, ett område som alltså inte befinner sig i någon som helst månskugga.

Penumbra har inget att göra med att partiellt, delvis, befinna sig i månskugga, som många har förletts att tro. Antingen befinner man sig i månskugga (umbra, vid total 100% solförmörkelse), eller så gör man det inte. Finns inga mellanlägen.

 

 

895px-Geometry_of_a_Total_Solar_Eclipse.svg.png

 

NASA:s bedrägliga illustrationer med konformad månskugga under totala solförmörkelser, har lurat en hel värld. Att månskuggan, umbra, i ovanstående illustration visas konformad, så att den blir mycket mindre än månen, beror på att man återger solen med en klart större vinkeldiameter än månen (från jorden sett), vilket är grovt vilseledande. Månskugga kan för övrigt aldrig överhuvudtaget uppstå, så länge som solens vinkeldiameter överstiger månens, vilket bevisas av partiella och ringformiga solförmörkelser, då solens vinkeldiameter överstiger månens med knapp marginal.

 

NASA vilseleder världen när de hävdar att partiella och ringformiga solförmörkelser skulle orsaka månskuggor på jorden. Månen kastar ingen som helst skugga på jorden vid områden där dessa former av solförmörkelser råder. Helt enkelt för att månskugga endast kan uppstå vid total solförmörkelse, och då endast i ett 110 km brett stråk, eftersom månens diameter just bara är 110 km.

https://eclipse.gsfc.nasa.gov/SEcat5/SEmapkey.html

 .

Eclipse Type

There are four basic types of solar eclipses:

  1. Partial – Moon’s penumbral shadow traverses Earth (umbral and antumbral shadows completely miss Earth).
  2. Annular – Moon’s antumbral shadow traverses Earth (Moon is too far from Earth to completely cover the Sun).
  3. Total – Moon’s umbral shadow traverses Earth (Moon is close enough to Earth to completely cover the Sun).
  4. Hybrid – Moon’s umbral and antumbral shadows traverse Earth (eclipse appears annular and total along different sections of its path). Hybrid eclipses are also known as annular-total eclipses.

 

:beer: :beer: :beer:

 

 

EXPERIMENT MED TENNISBOLL – BEVISAR ATT MÅNSKUGGAN ALDRIG KAN VARA KONFORMAD:

 

Tennisboll: 6,7 cm i diameter, skymmer solen helt till ett avstånd på lite drygt 7 meter.

Tennisbollens umbra vid husväggen 6,7 cm = Tennisbollens diameter

 

Umbra vid 1 meter = 6,7 cm

Umbra vid 2 meter = 6,7 cm

Umbra vid 3 meter = 6,7 cm

Umbra vid 4 meter = 6,7 cm

Umbra vid 5 meter = 6,7 cm

Umbra vid 6 meter = 6,7 cm

Umbra vid 7 meter = 6,7 cm

 

Enligt den flummiga konformsteorin så ska umbra minska ju längre bort man placerar tennisbollen (redan vid 4 meter så ska umbran vara mindre än 3 cm, efter 7 meter ingen umbra alls), men mitt vetenskapliga experiment med tennisbollen bevisar att skuggan från ett objekt ute i solskenet inte blir mindre och mindre ju längre bort det befinner sig.

Slutsats?

Jo, eftersom tennisbollen inte påverkades det minsta av att solen är 1,6 miljarder gånger större än tennisbollen, den hade konstant storlek på sin umbra (ingen konformad skugga bildades), så ger ju det vid handen att även månen torde ha konstant storlek på sin umbra (110 km – månens diameter), dvs månskuggan blir aldrig konformad, och därmed kan månens diameter omöjligt vara 3 476 km, som NASA påstår.

 

MOLNSKUGGOR BEVISAR – SKUGGAN ALDRIG MINDRE ÄN OBJEKTET SOM KASTAR SKUGGAN:

 

 

:beer: :beer: :beer:

 

Solens och månens vinkeldiametrar varierar, växlar beroende var på ekliptikan (elliptisk) de befinner sig i sina omloppsbanor kring jorden. Genomsnittliga vinkeldiametern för både solen och månen ligger kring 0,53 grader, därav att solförmörkelser och dess månskuggor (umbra) torde vara ett utmärkt sätt att ta reda på måndiametern.

Om 1 definierar medelavståndet till månen, så växlar avståndet till månen i ett intervall mellan 0,94-1,06.

Ungefär 50% av alla solförmörkelser är totala (månen täcker solen helt, 110 km månskugga), 50% är ringformiga (solen något större, ingen månskugga alls). Vi tar inte med här i beräkningen partiella solförmörkelser, som inte ger oss någon vägledning kring solens och månens relativa storlekar vid tidpunkten de sker, men borde naturligtvis statistiskt vara 50/50.

0,94-1,00 – Totala (100%) solförmörkelser, månskuggan 110 km.
1,00-1,06 – Ringformiga solförmörkelser, ingen månskugga alls, 0 km.

 

Någonstans kring 1,00 av medelavståndet till månen, växlar totala solförmörkelser med 110 km månskugga, 0,94-1,00, tvärt över till ringformiga solförmörkelser med ingen månskugga alls, 1,00-1,06.

 

Eftersom månskuggan aldrig gradvis minskar ner från 110 km till ingen månskugga alls (det är antingen eller som gäller), så kan därmed månskuggan aldrig vara konformad.

Detta accentueras ytterligare av att månskuggan ej heller ökar gradvis uppåt från 110 km, ju närmare månen befinner sig jorden vid totala solförmörkelser, från 1,00 till 0,94. Logiskt måste ju detta därmed innebära, att hur nära jorden man än skulle flytta månen, från 0,94 till 0 då den skulle ligga an mot jorden, att månskuggan alltid skulle ligga kring 110 km, vilket alltså bör vara månens diameter.

 

Att månskuggan är 110 km, utgör ett obestridligt bevis för att även månens diameter måste vara 110 km. Speciellt med tanke på att månskuggan uppenbart inte alls kan bli konformad, som NASA:s illustrationer försöker ge sken av, eftersom solljuset når jorden i parallella strålar.

Hur i Herrens Namn kommer det sig att månskuggan som kastas på jorden under totala solförmörkelser endast är 110 km, om nu inte även månens diameter är 110 km?

 

SLUTSATS:

 

Enda säkra sättet att ta reda på månens diameter, är att mäta dess fysiska skugga på jorden under totala solförmörkelser, dvs 110 km!

Månens diameter måste de facto vara 110 km, inte 3 476 km som de vilseledda astronomerna hävdar. Detta går inte att komma ifrån!

 

:beer: :beer: :beer:

 

OBESTRIDLIGA FILMBEVIS FÖR ATT MÅNEN ÄR 110 KM – DÖDSSTÖTEN FÖR NASA:s MÅNBLUFF:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NASA:s officiella medelavstånd till månen, 384 000 km, är faktiskt alldeles för långt bort från jorden för att överhuvudtaget kunna orsaka månskuggor på jorden under solförmörkelser, varför astronomer nu i ren desperation har tvingats lansera teorin att solens förmodade storlek inte kan stämma:

 

 

 

Med tanke på att astronomerna har missuppfattat månens och solens storlek, så torde de ju givetvis ha fel även vad gäller avståndet till dem!

 

Att vi med en liten handkamera som Nikon Coolpic P900 kan zooma in månen och dess detaljer, dessutom med knivskarp bildskärpa, så kan ju månen omöjligt befinna sig så långt bort som 384 000 km från jorden, utan snarare på ett avstånd av ca 12 000 km, vilket vi får om vi dividerar 384 000 med 32, som är så många gånger mindre som månens diameter är från NASA:s påståenden:

 

 

 

Flat Earth-rörelsen torde ha rätt, i ljuset av allt detta, där både månen och solen är mycket närmare, och därmed mycket mindre än vad som basuneras ut av dagens heliocentristiska astronomer.

 

Matematiska bevis via trigonometri för att även solen faktiskt befinner sig väldigt nära jorden:

 

 

 

 

Eratosthenes beräkningar av jordens omkrets motbevisas här. Han tog inte hänsyn till den refraktion, brytning som orsakas av atmosfären och kom därmed till den falska slutsatsen att jorden är en glob.

Med refraktion inberäknad så är jorden platt som en pannkaka, matematiskt bevisat här:

 

 

 

Att jorden är platt och cirkelrund som en pannkaka, plan jordskiva, är något som vinner stort gehör i världen, runt hela vårt plan, ett veritabelt astronomiskt paradigmskifte på gång.

 

På min blogg kan ni ta del av en massa experiment, observationer och vetenskapliga bevis för att jorden de facto är ett cirkelrunt plan, inte nån planet. Nätets allra bästa Flat Earth-videor samlade här:

https://snilleblixten.net/2016/09/30/jorden-ar-platt-bevisas-nu-av-laserexperiment/

 

 

FLASHBACK FORUM:

Intressant i sammanhanget är att jag för bara några dagar sedan publicerade ett inlägg kring just denna mån-anomali, 110 km vs 3 476 km, på Flashback forum, astronomi:

https://www.flashback.org/t2877357

”Månens skugga på jorden vid solförmörkelser 110 km – NASA hävdar månen är 3 476 km?”

På bara fem dagar så har fler än 12 000 redan läst inlägget, med närmare 200 svar, men ännu har ingen astronom lyckats förklara anomalin, och de flesta som kommenterar i tråden verkar inte ha en susning om vare sig astronomi eller astrofysik…

Eftersom ingen astronom kunde förklara varför månskuggan endast blir 110 km, så förpassades tråden hastigt till Konspiration, där ett helt koppel av Flashbacks multikonto-troll huserar (modsen alltid på deras sida, ertappats med att använda sig av flera konton på konspiration), för att få övertaget i diskussionerna.

Rabiata yrkesförnekare som trollar och saboterar (även modsen deltar, trollkonton) i alla högklassiga konspirations-trådar, såsom Chemtrails, Flat Earth och Geocentrismen. Dessutom tillåts endast 1 tråd av vardera på hela forumet, samtidigt som det inte tycks finnas några som helst begränsningar kring att skapa trådar om exempelvis hasch, porr och trump…

 

 

TILL DISKUSSION:

 

Hur kommer det sig att vi inte fått lära oss månens verkliga diameter, 110 kilometer?

Förmodligen för att NASA (frimurarorganisation) och makteliten vill få oss att tro på det sjuka materialistiska flummet att jorden är en snurrande boll, som kutar omkring runt solen i universums periferi…

Att få oss att tro att universum trollade fram sig själv från ingenting och att det inte finns någon mening med livet, ingen Gud, inget liv efter detta, vi ska bara konsumera och slita och slava för överheten. Vi ska fås att tro på förnuftsvidriga ateistiska slump- och hokuspokusteorier som Big Bnag och emolutionen…

 

Gå in i kommentarsfältet och ge oss en förklaring till hur det kommer sig att bredden på månskuggan under solförmörkelser är så lite som 110 kilometer, om ni tror att månen är 3 476 kilometer i diameter som NASA påstår…

Lycka till!

 

 

Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst – Herren vare med er!

Aum, Om tat sat, Hare Krishna Hjärta

Eder evigt tillgivne,
Död o Återfödd, Fick en Snilleblixt

 

.

EXTRA !!!

 

Flashback medlemmen ConnyKlasson (uppenbar desinformatör), och hans lögnaktiga argument kring ämnet, som undertecknad krossar:

 

Vinkeldiametern från betraktaren sett är irrelevant. Eftersom ljuskällan (solen) är större än objektet (månen) så blir skuggan konisk. 

 

Snicksnack!

Vinkeldiametern från betraktaren är i allra högsta grad relevant, det är ju den som de facto AVGÖR ifall vi ser några skuggor från objektet som täcker ljuskällan eller inte!

 

 

Att det blir mörkare under ringformiga och partiella solförmörkelser är ett känt faktum

 

Wikipedia:

”En partiell förmörkelse kan mycket väl gå de flesta helt förbi, eftersom ljuset från hälften eller t.o.m. en ännu mindre del av solskivan, fortfarande förefaller starkt nog att erbjuda normalt dagsljus.”

Givetvis kan ingen som helst månskugga uppstå under dagsljus, för att inte tala om under normalt dagsljus

 

 

Molnens konformiga skuggor påverkar knappt skuggans storlek eftersom molnen är mycket närmare jorden än månen. Om månen vore på motsvarande molnens avstånd ifrån jorden, då skulle månens skugga bli nästan lika stor som månen.

 

1. Samtidigt så är molnen mycket mindre än molnen, hur har du lyckats missa detta grundläggande faktum?

Det är endast om molnet täcker hela solen (dvs molnets vinkeldiameter från oss betraktat överstiger solens vinkeldiameter), som molnskugga kan uppstå. Om molnet däremot inte täcker hela solskivan, så kan det ju givetvis inte uppstå någon molnskugga på jorden, eftersom en del av solen är framme, varför ljuset omöjliggör någon skugga från molnet!

2. Om månen hade varit på motsvarande molnens avstånd ifrån jorden, så hade ju månens vinkeldiameter varit oerhört mycket större än solens dito, och givetvis hade månskuggan då varit minst lika stor som själva månkroppen!

 

 

Det blir fortfarande konformiga skuggor, om ljuskällans storlek (inte vinkeldiameter från betraktaren sett) är större än objektet som kastar skugga.

 

Låtsas du att du missat faktumet att det inte uppstår någon månskugga på jorden under partiella eller ringformiga solförmörkelser?

Kan du citera åt oss någon endaste vetenskaplig artikel, där det hävdas att det kan uppstå månskugga på jorden under dessa sorts solförmörkelser, där solens vinkeldiameter överstiger månens? :boxing:

 

Som jag redan påpekat, molnen är mycket närmare jorden, därför är deras vinkeldiameter större än solens.

 

Som jag redan påpekat, månen är otroligt mycketstörre än molnen, så därför kan månen vara på ett mycket längre avstånd från jorden än vad molnen är, och ändå kasta månskugga på jorden!

Det har alltså definitivt att göra med ifall månens och molnens vinkeldiametrar överstiger solens dito, när de passerar solen, ifall det ska uppstå molnskugga eller månskugga på jorden! :boxing:

 

Det behövs inte förklaras, eftersom det uppstår månskugga.

 

Det uppstår månskugga under solförmörkelser där månens vinkeldiameter understiger solens dito?

Citera en endaste vetenskaplig artikel, där det hävdas att månen kan kasta skugga på jorden, när den inte täcker hela solskivan som under Totala solförmörkelser!

VARFÖR VÄGRAR DU ATT LÄRA DIG NÅT, CONNY?

 

Annonser

Annonser

Kategorier

%d bloggare gillar detta: