MÅNENS STORLEK ENDAST 110 KM = Månskuggan under Totala solförmörkelser !!!
Posted 3 oktober, 2017
on:.
ASTRONOMISKT AVSLÖJANDE – MÅNEN ENDAST 110 KM I DIAMETER
MÅNSKUGGANS STORLEK UNDER TOTALA SOLFÖRMÖRKELSER !!!
.
Eftersom månskuggan som månen kastar på jorden under Totala solförmörkelser endast är 110 km stor, så kan månen själv omöjligt vara större än 110 km, detta eftersom objekt aldrig kan vara större än sin egen skugga, naturligt nog!
NASA påstår vansinnigt nog att månen är 3 476 km i diameter, dvs 32 ggr större än sin egen skugga – Totalt vansinne!
Under Totala solförmörkelser befinner sig en del av jorden i perfekt rät linje med solen och månen, där månen totalt skymmer och förmörkar solen. Detta eftersom månens visuella diameter vid dessa tillfällen överstiger solens (0,54-0,55 mot 0,53 grader). Månen är därmed större än solen, vilket kan beskådas från hela jorden, inget av solljuset kan då slinka förbi månen, därav att månskugga uppstår på jorden.
Under partiella och ringformiga solförmörkelser däremot uppstår ingen månskugga alls på jorden, eftersom solens visuella diameter vid dessa tillfällen överstiger månens.
Eftersom skuggan som månen kastar vid totala solförmörkelser ligger på 110 km i diameter, innebär ju detta givetvis att månens egen storlek måste vara densamma, 110 km!
Hade månen verkligen varit 3 476 km i diameter som NASA påstår, så skulle ju givetvis även dess skugga täcka ett minst lika stort område av jorden, vilket uppenbart inte är fallet!
.
Illustrerad Vetenskap:
http://illvet.se/universum/solsystemet/solformorkelse/sa-uppstar-en-solformorkelse
”Vid en total solförmörkelse täcker månen hela solskivan, så att solens strålar skyms, dvs inget direkt solljus träffar jorden.”
.
Total solförmörkelse = Total, 100%, avskärmning av solskivan, genom att månen totalt skymmer solljuset från att nå fram till jorden, under själva månskivan. Detta sker, eftersom månens visuella diameter överstiger solens, just vid Totala solförmörkelser.
Detta medför givetvis att solstrålarna inte har någon möjlighet att vika av inåt mot jorden, smita förbi månen, för att bilda en konformad månskugga i rymden, som konformsteoretikerna felaktigt hävdar.
Vid Total solförmörkelse, då månen är större än solen, så ges månen en chans att visa hela sin härliga skugga, inget solljus slinker förbi, så att skuggan som månen visar oss, 110 km, är alltså givetvis också månens diameter, inte NASA:s bluffsiffra på 3 500 km…
.
Enda säkra sättet ta reda på månens diameter = Mäta dess fysiska skugga på jorden!
Månen är alltså 110 km, som vi ser bevis för här på bilderna från en Total solförmörkelse. Månskuggan är en återspegling/avspegling av månen!
.
.
Hur kommer det sig då att NASA hävdar nåt så vansinnigt absurt, som att månen endast skulle kasta 3% av sin månskugga på jorden (110 km av 3 476 km), med tanke på att 100% av solskivan täcks, 100% av jordytan under månskivan hamnar i månskugga? Lika absurt som att en basketboll ute i solskenet skulle kasta en skugga liten som en stenkula…
.
Total solförmörkelse den 21 augusti 2017.
Som ni själva kan se, månen är inte större än 110 km i diameter!
Att man exempelvis i Orlando, bara några tiotal mil från månskuggans passage, såg 85% av solen täckas (”penumbra”, partiell solförmörkelse), bevisar ju bortom allt tvivel att Orlando befann sig utanför månskuggans passage (Path of Totality). Att månskuggans zon är 110 km bred, innebär ju givetvis att månens diameter är densamma. Månskugga förekommer endast som ”umbra”, och endast under Totala solförmörkelser.
.
Video-bevis, månens passage 21 augusti 2017:
.
Umbra = Månskuggan vid Total solförmörkelse. Det totalskuggade området på jorden som befinner sig inom själva månskivan, där hela månskivan täcker solen. Att månskuggan påvisas vara 110 km i diameter, bevisar ju att månskivan/månen, som kastar månskuggan, också är 110 km i diameter.
Penumbra = Partiell solförmörkelse. Området strax utanför månskivan. De områden där man ser solen förmörkas endast partiellt, där månen endast partiellt täcker solen. Man befinner sig alltså fortfarande i solsken, solbelyst område, i olika grader, inte i någon som helst månskugga.
.
NASA:s bedrägliga illustrationer med konformad månskugga under solförmörkelser, har lurat en hel värld:
.
Att månskuggan, umbra, i ovanstående illustration visas konformad, så att den blir mycket mindre än månen, beror på att solen återges med ca 5-7 gånger större vinkeldiameter (visuell diameter) än månen, vilket är grovt vilseledande, med tanke på att det tvärtom är månen som är större än solen under Totala solförmörkelser (0,54-0,55 grader mot 0,53 grader), vilket betyder att månskuggan omöjligt kan vara mindre än månen.
Detta bevisar tvivelsutan att NASA:s illustrationer, med en större sol och en mindre månskugga (umbra) än månen själv, är bedrägliga och vilseledande.
När solen är större än månen, om än med knapp marginal, så tränger solljus förbi månen, och därmed kan ingen månskugga bildas, ej heller någon konformad skugga, vilket partiella och ringformiga solförmörkelser ger bevis för!
Krävs nämligen att månen blockerar hela solskivan, för att månskugga ska uppstå, inget solljus får släppas förbi!
Konformade skuggor bildas aldrig, vare sig under Totala, partiella eller ringformiga solförmörkelser. lägg det på minnet!
Månskuggan måste alltså uppenbarligen vara cylindrisk, inte konformad, precis som är fallet med molnskuggor, bollskuggor, etc, vilket återigen bekräftar det uppenbara, att månens storlek måste vara densamma som dess skugga, dvs 110 km.
.
Månen är visuellt sett faktiskt något större än solen under Totala solförmörkelser, vilket kan beskådas från hela jorden, och skymmer därmed 100% av solljuset!
Tycker ni att denna illustration påvisar det?
.
NEJ!
1. Man ska från hela jorden kunna beskåda att månen är större än solen! Jorden befinner sig nämligen
under Totala solförmörkelser i en sådan position, att månens visuella diameter överstiger solens, dvs månen täcker hela solen, skymmer 100% av solljuset!
2. Skuggan från månen ska vara lika stor som månen, med tanke på att under Totala solförmörkelser så täcker månen 100% av solskivan, vilket givetvis innebär att 100% av jordytan under själva månskivan hamnar i månskugga, totalskugga, så det råder Totalt mörker under hela månskivan!
.
Alla skisser och illustrationer som visar solen visuellt större än månen, kan härmed kastas i papperskorgen!
.
.
Eclipse Type
There are four basic types of solar eclipses:
https://eclipse.gsfc.nasa.gov/SEcat5/SEmapkey.html
- Partial – Moon’s penumbral shadow traverses Earth (umbral and antumbral shadows completely miss Earth).
- Annular – Moon’s antumbral shadow traverses Earth (Moon is too far from Earth to completely cover the Sun).
- Total – Moon’s umbral shadow traverses Earth (Moon is close enough to Earth to completely cover the Sun).
- Hybrid – Moon’s umbral and antumbral shadows traverse Earth (eclipse appears annular and total along different sections of its path). Hybrid eclipses are also known as annular-total eclipses.
EXPERIMENT MED TENNISBOLL – BEVISAR ATT MÅNSKUGGAN ALDRIG KAN VARA KONFORMAD:
Tennisboll: 6,7 cm i diameter, skymmer solen helt till ett avstånd på lite drygt 7 meter.
Tennisbollens umbra/totalskugga vid husväggen 6,7 cm = Tennisbollens diameter
Umbra vid 1 meter = 6,7 cm
Umbra vid 2 meter = 6,7 cm
Umbra vid 3 meter = 6,7 cm
Umbra vid 4 meter = 6,7 cm
Umbra vid 5 meter = 6,7 cm
Umbra vid 6 meter = 6,7 cm
Umbra vid 7 meter = 6,7 cm
Enligt den flummiga konformsteorin så ska umbra/totalskuggan minska ju längre bort man placerar tennisbollen (redan vid 4 meter så ska umbran vara mindre än 3 cm, efter 7 meter ingen umbra alls), men mitt vetenskapliga experiment med tennisbollen bevisar att skuggan från ett objekt ute i solskenet inte minskar ju längre bort det befinner sig, den är konstant och enhetlig.
Slutsats?
Skuggan efter tennisbollen påverkades inte det minsta av att solen är 1,6 miljarder gånger större än tennisbollen, den hade konstant storlek på sin umbra (ingen konformad skugga bildades), så ger ju det vid handen att även månen torde ha konstant storlek på sin umbra (110 km – månens diameter), dvs månskuggan blir aldrig konformad, och därmed kan månens diameter omöjligt vara 3 476 km, som NASA lögnaktigt påstår.
.
MOLNSKUGGOR BEVISAR – MOLNEN ÄR ALDRIG STÖRRE ÄN SINA EGNA SKUGGOR:
Bilden bevisar även att skuggor alltid är totala och enhetliga. Det finns alltså inga ”halvskuggor” som tillägg, vare sig det gäller skuggor efter moln, bollar eller månen. Alltså kan månen omöjligt vara större än 110 km i diameter, vilket är storleken på dess egen skugga!
Solens och månens visuella diametrar varierar, växlar beroende var på ekliptikan (elliptisk) de befinner sig i sina omloppsbanor kring jorden. Genomsnittliga vinkeldiametern för både solen och månen ligger kring 0,53 grader, därav att månskuggan (umbra) vid solförmörkelser är ett utmärkt sätt att ta reda på månens diameter.
Om 1 definierar medelavståndet till månen, så växlar avståndet till månen i ett intervall mellan 0,94-1,06.
Ungefär 50% av alla solförmörkelser är totala (månen täcker solen helt, 110 km månskugga), 50% är ringformiga (solen något större, ingen månskugga alls). Vi tar inte med i beräkningen partiella solförmörkelser, som inte ger oss någon vägledning kring solens och månens relativa storlekar vid tidpunkten de sker, men borde naturligtvis statistiskt vara 50/50.
0,94-1,00 – Totala (100%) solförmörkelser, månskuggan 110 km.
1,00-1,06 – Ringformiga solförmörkelser, ingen månskugga alls, 0 km.
Någonstans kring 1,00 av medelavståndet till månen, växlar totala solförmörkelser med 110 km månskugga, 0,94-1,00, tvärt över till ringformiga solförmörkelser med ingen månskugga alls, 1,00-1,06.
Eftersom månskuggan aldrig gradvis minskar ner från 110 km till ingen månskugga alls (det är antingen eller som gäller), så kan därmed månskuggan aldrig vara konformad.
Detta accentueras ytterligare av att månskuggan ej heller ökar gradvis uppåt från 110 km, ju närmare månen befinner sig jorden vid totala solförmörkelser, från 1,00 till 0,94. Logiskt måste ju detta därmed innebära, att hur nära jorden man än skulle flytta månen, från 0,94 till 0 då den skulle ligga an mot jorden, att månskuggan alltid skulle ligga kring 110 km, vilket alltså bör vara månens diameter.
Att månskuggan är 110 km, utgör ett obestridligt bevis för att även månens diameter måste vara 110 km. Speciellt med tanke på att månskuggan uppenbart inte alls kan bli konformad, som NASA:s illustrationer försöker ge sken av.
Hur i hela friden kommer det sig att månskuggan som kastas på jorden under Totala solförmörkelser endast är 110 km, om nu inte faktum är att även månens diameter är 110 km?
.
SLUTSATS:
Enda säkra sättet att ta reda på månens diameter, är att mäta dess fysiska skugga på jorden under totala solförmörkelser, vilken alltså är 110 km!
Månens diameter måste de facto vara 110 km, inte 3 476 km som de vilseledda astronomerna påstår. Detta går inte att komma ifrån!
OBESTRIDLIGA FILMBEVIS FÖR ATT MÅNEN ÄR 110 KM – DÖDSSTÖTEN FÖR NASA:s MÅNBLUFF:
.
.
NASA:s officiella medelavstånd till månen, 384 000 km, är faktiskt alldeles för långt bort från jorden för att överhuvudtaget kunna orsaka månskuggor på jorden under solförmörkelser, varför astronomer nu i ren desperation har tvingats lansera teorin att solens förmodade storlek inte kan stämma:
.
Med tanke på att astronomerna har missuppfattat månens och solens storlek, så torde de ju givetvis ha fel även vad gäller avståndet till dem!
Att vi med en liten handkamera som Nikon Coolpic P900 kan zooma in månen och dess detaljer, dessutom med knivskarp bildskärpa, så kan ju månen omöjligt befinna sig så långt bort som 384 000 km från jorden, utan snarare på ett avstånd av ca 12 000 km, vilket vi får om vi dividerar 384 000 med 32, som är så många gånger mindre som månens diameter är från NASA:s påståenden:
.
Även solen är mycket mindre och mycket närmare än vad vi blivit indoktrinerade med:
.
Flat Earth-rörelsen torde ha rätt, i ljuset av allt detta, att både månen och solen är mycket närmare, och därmed mycket mindre än vad som basuneras ut av dagens heliocentriska astronomer.
Matematiska bevis via trigonometri för att även solen faktiskt befinner sig väldigt nära jorden:
.
.
Eratosthenes beräkningar av jorden som en glob har motbevisats. Han tog inte hänsyn till den refraktion, brytning, som orsakas av atmosfären och kom därför fram till den falska slutsatsen att jorden är en glob.
Med refraktionen medräknad så är jorden platt som en pannkaka, matematiskt bevisat här:
.
.
Att jorden är platt och cirkelrund, ett cirkelrunt plan, en cirkulär jordskiva, är något som vinner stort gehör i världen, runt hela vårt plan, ett veritabelt astronomiskt paradigmskifte på gång.
På min blogg kan ni ta del av en massa experiment, observationer och vetenskapliga bevis för att jorden de facto är ett cirkelrunt plan, inte nån planet. Nätets allra bästa Flat Earth-videor samlade här:
https://snilleblixten.net/2016/09/30/jorden-ar-platt-bevisas-nu-av-laserexperiment/
.
FLASHBACK FORUM STRYPER YTTRANDEFRIHETEN:
Intressant i sammanhanget är att jag publicerade ett avslöjande inlägg kring denna mån-anomali, 110 km vs 3 476 km, på Flashback forum, Astronomi:
https://www.flashback.org/t2877357
”Månens skugga på jorden vid solförmörkelser 110 km – NASA hävdar månen är 3 476 km?”
På bara fem dagar så hade fler än 12 000 redan läst inlägget, med närmare 200 svar, men ännu har ingen astronom lyckats förklara anomalin, och de flesta som kommenterar i tråden verkar inte ha en susning om vare sig astronomi eller astrofysik…
Eftersom ingen astronom kunde förklara varför månskuggan endast blir 110 km, så förpassades tråden hastigt till Konspiration, där ett helt koppel av Flashbacks multikonto-troll huserar (modsen alltid på deras sida), för att få övertaget i diskussionerna.
Rabiata yrkesförnekare som trollar och desinformerar (även modsen deltar, med trollkonton) i alla högklassiga konspirations-trådar, såsom Chemtrails, Flat Earth och Geocentrismen. Dessutom tillåts endast 1 tråd av vardera på hela forumet, samtidigt som det inte tycks finnas några som helst begränsningar kring att skapa trådar om exempelvis hasch, porr eller Trump…
.
TILL DISKUSSION:
Hur kommer det sig att vi inte fått lära oss månens verkliga diameter, 110 kilometer?
Förmodligen för att NASA (frimurarorganisation) och makteliten vill få oss att tro på det sjuka materialistiska flummet att jorden är en spinnande boll, som flänger omkring runt solen i närmare 100 Mach…
Att få oss att tro att universum trollade fram sig själv från ingenting och att det inte finns någon mening med livet, ingen Gud, inget liv efter detta, vi ska bara konsumera och slita och slava för överheten. Vi ska fås att tro på förnuftsvidriga ateistiska slump- och hokuspokusteorier som Big Bnag och emolutionen…
Gå in i kommentarsfältet och ge oss en logisk förklaring till hur det kommer sig att bredden på månskuggan under solförmörkelser skulle vara lite som 110 kilometer, om ni nu på allvar tror att månen är 3 476 kilometer i diameter som NASA påstår…
.
Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst – Herren vare med er!
Aum, Om tat sat, Hare Krishna
Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt, aka Död o återfödd
.
EXTRA !!!
.
Från Flashback-tråden!
https://www.flashback.org/t2877357
Frågor & Svar:
Vinkeldiametern från betraktaren sett är irrelevant. Eftersom ljuskällan (solen) är större än objektet (månen) så blir skuggan konisk.
Snicksnack!
Vinkeldiametern från betraktaren (visuella diametern) är i allra högsta grad relevant, det är ju den som de facto AVGÖR ifall vi ser några skuggor från objektet som täcker ljuskällan eller inte!
Att det blir mörkare under ringformiga och partiella solförmörkelser är ett känt faktum.
Wikipedia:
”En partiell förmörkelse kan mycket väl gå de flesta helt förbi, eftersom ljuset från hälften eller t.o.m. en ännu mindre del av solskivan, fortfarande förefaller starkt nog att erbjuda normalt dagsljus.”
Givetvis kan ingen som helst månskugga uppstå under dagsljus, för att inte tala om under normalt dagsljus!
Molnens konformiga skuggor påverkar knappt skuggans storlek eftersom molnen är mycket närmare jorden än månen. Om månen vore på motsvarande molnens avstånd ifrån jorden, då skulle månens skugga bli nästan lika stor som månen.
Samtidigt så är molnen mycket mindre än månen, hur har du lyckats missa detta grundläggande faktum?
Det är endast om molnet täcker hela solen (dvs molnets vinkeldiameter från oss betraktat överstiger solens vinkeldiameter), som molnskugga kan uppstå. Om molnet däremot inte täcker hela solskivan, så kan det ju givetvis inte uppstå någon molnskugga på jorden, eftersom en del av solen är framme, varför ljuset omöjliggör någon skugga från molnet!
Om månen hade varit på motsvarande molnens avstånd ifrån jorden, så hade ju månens vinkeldiameter varit oerhört mycket större än solens dito, och givetvis hade månskuggan då varit minst lika stor som själva månkroppen!
Det blir fortfarande konformiga skuggor, om ljuskällans storlek (inte vinkeldiameter från betraktaren sett) är större än objektet som kastar skugga.
Låtsas du att du missat faktumet att det inte uppstår någon månskugga på jorden under partiella eller ringformiga solförmörkelser?
Kan du citera åt oss någon endaste vetenskaplig artikel, där det hävdas att det kan uppstå månskugga på jorden under dessa sorts solförmörkelser, där solens vinkeldiameter överstiger månens? :boxing:
Som jag redan påpekat, molnen är mycket närmare jorden, därför är deras vinkeldiameter större än solens.
Som jag redan påpekat, månen är otroligt mycket större än molnen, så därför kan månen vara på ett mycket längre avstånd från jorden än vad molnen är, och ändå kasta månskugga på jorden!
Det har alltså definitivt att göra med ifall månens och molnens vinkeldiametrar överstiger solens dito, när de passerar solen, ifall det ska uppstå molnskugga eller månskugga på jorden! :boxing:
Det behövs inte förklaras, eftersom det uppstår månskugga.
Det uppstår månskugga under solförmörkelser där månens vinkeldiameter understiger solens dito?
Citera en endaste vetenskaplig artikel, där det hävdas att månen kan kasta skugga på jorden, när den inte täcker hela solskivan som under Totala solförmörkelser!
Svammel? Förklara varför det är svammel att månskuggan blir konformad?
Du kanske kan rita en liten skiss eller något som visar hur skuggan inte kan bli konformad?
När månen är större än solen, när dess visuella diameter överstiger solens (vid Totala solförmörkelser), så täcker månen hela solskivan, så att det under hela månens bredd blir TOTALT mörkt, och månskuggan (110 km) motsvaras då givetvis av månens diameter!
Däremot när solens visuella diameter överstiger månens, som under ringformiga och partiella solförmörkelser, så uppstår ingen som helst månskugga, inte ens din inbillade ”konformade” skugga!
Det finns inget mellanting, antingen så blir det månskugga (110 km) eller så blir det ingen månskugga!
Svaret är fortfarande att skuggan blir konisk, om ljuskällan är större än objektet som kastar skuggan.
Avståndet påverkar endast konens vinkel.
Helt fel!
När solens visuella diameter är större än månens, som vid ringformiga och partiella solförmörkelser, så uppstår givetvis ingen som helst månskugga, inte ens någon imaginär ”konformad” skugga!
Men vid Totala solförmörkelser, då månens visuella diameter överstiger solens, endast då kan månskugga uppstå, 110 km = Månens diameter!
Ett experiment du själv kan göra (nej, hur mycket du än ljuger, har du inte provat detta själv) med en boll, penna och papper. Här visas hur skuggan blir mindre för att… Ja, varför blir den det tror du?
Skippa Nasa-tjafset, du vet likväl som vi andra att denna kunskap fanns långt innan organisationen bildades.
Enjoy:
https://youtu.be/iwXUXLIy6zk%5B
Du skulle visa ett experiment där skuggan blir ynka 3% av objektet som kastar skuggan (din ”konformade” skugga vid Totala solförmörkelser), inte 97% som i videon!
Vill du ha en digital kamera skickad till dig.
Med den kan du filma det du, endast du på hela jordklotet har observerat. Att skuggan från ett objekt INTE blir diffusare och mindre ju längre objektet är från ytan skuggan är.
En skugga kan ALDRIG bli mindre än objektet som kastar skuggan, för att inte tala om ynka 3%…
När du inte ens har insett denna grundläggande regel, så är det totalt lönlöst att ödsla tid på dig!
Förklara varför månens skugga på jorden är olika stor vid olika solförmörkelser! Siffran 110 km gällde vid EN solförmörkelse.
Gör tankeexperimentet att månen alldeles exakt täcker solskivan på den plats där du står, ingen ”marginal” någonstans runtom. Du ser en total solförmörkelse. Flytta dig sedan en kilometer åt sidan – vad händer?
Jo, månen kommer nu inte att exakt täcka solskivan, en liten skära av solen kommer att synas. Med din egen definition finns ingen skugga, för astronomer och fysiker har du flyttat dig till halvskuggan, och du ser en partiell solförmörkelse.
Betyder detta att månen i det här fallet är mindre än en kilometer i radie? Naturligtvis inte. Däremot betyder det att du har stått precis i spetsen av den i rymden konformiga månskuggan. Eftersom solen är större än månen blir månens skugga i rymden konformig, det är ett faktum som du aldrig kan komma ifrån?
Månskuggan är givetvis ALLTID 110 km!
Om månens skugga skulle vara mindre eller större, från tillfälle till tillfälle, så skulle det ju innebära att månens storlek varierade, vilket är totalt nonsens, vilket jag hoppas att du begriper själv!
Under totala solförmörkelser, så täcker månen hela solskivan (dess visuella diameter överstiger solens), vilket innebär Totalitet hela vägen från månens ena sida till dess andra sida, så oavsett var du står under månens kropp så råder total solförmörkelse.
Det är först när du ställer dig utanför månens kropp, som du börjar se en skära av solen, dvs partiell solförmörkelse. Totaliteten motsvarar alltså diametern på månen, dvs 110 kilometer!
Endast när solen är större än månen (dess visuella diameter), som vid partiella och ringformiga solförmörkelser, som ingen månskugga uppstår, ingen Totalitet!
Om du fortfarande inte har förstått detta elementära kring Månens diameter på 110 km, så kika på mitt blogginlägg, länken vid signaturen, så går jag igenom allt detta väldigt grundligt!
Har ni förstått nu att månen omöjligt kan vara 3 500 km i diameter?
Varför påstår NASA detta?
Hur är det meningsfullt att diskutera med dig om du inte förstår att ett objekt ser mindre ut ju längre det är från ditt öga? Du kan hålla en tennisboll framför ditt öga och överskugga hela solen, men om du flyttar bollen längre ifrån ditt öga så kommer du till slut kunna se solen. Hur är det svårt att förstå?
Ja, flyttar du tennisbollen så långt bort från ditt öga, till en position där du börjar skönja solskivan, så överstiger därmed solens visuella diameter tennisbollens, och skuggan försvinner, men från denna position och fram till ditt öga så överstiger tennisbollens visuella diameter solens, tennisbollen är större än solen för din syn, men själva skuggan som tennisbollen kastar från det att den är större än solen är ju givetvis konstant densamma, ett objekts skugga kan aldrig vara mindre än objektet som kastar skuggan.
På samma sätt med skuggan från ett moln, skuggan från molnet kan ju givetvis aldrig vara mindre än själva molnet!
Exakt detsamma vad gäller skuggan från månen under totala solförmörkelser, då månens visuella diameter överstiger solens, månen är större än solen, och månskuggan som då uppstår är ju givetvis i samma storlek som månen, dvs 110 kilometer, dvs skuggan kan ju inte vara mindre än objektet som kastar skuggan!
Eller hur?
Fullständigt uppenbart därmed att månen omöjligt kan vara 3 500 km i diameter, som NASA bluffar oss med!
Förstår ni nu hur bedragna vi har blivit kring månens storlek?
Månen befinner sig alltså mycket närmare oss än vad vi blivit indoktrinerade med…
Doå låter via PM hälsa att han inte förstår hur objekt ser mindre ut ju längre bort de befinner sig från betraktaren. Här är en liten video som förklarar konceptet. https://www.youtube.com/watch?v=MMiKyfd6hA0
Mitt PM som det hänvisas till:
Hej!
Att månen upptar 0,54 grader och solen 0,53 grader av himlen under totala solförmörkelser, månen är alltså större än solen, och detta ser man var man än står på jorden, alltså kan inte solljuset passera månen under totala solförmörkelser, månens skugga på 110 km måste alltså motsvara månens storlek!
Eller hur?
Mvh,
Doå
.
Men hur förklarar du då att vid de tillfällen då solen är större än månen, som vid partiella och ringformiga solförmörkelser, att ingen som helst månskugga bildas?
Vid dessa tillfällen täcker solen 0,53 grader av himlen mot månens 0,52 grader.
Då måste ju det hela ha att göra med att vilken som visuellt är störst, solen eller månen, om det ska bildas månskugga!
När solen är större än månen, om än med knapp marginal, så sipprar solljus förbi månen, och därmed kan ingen månskugga bildas!
Krävs nämligen att månen blockar hela solskivan, inget solljus får sippra förbi!
Koniska skuggor kräver att solljus sipprar förbi, alltså kan inte heller koniska skuggor uppstå, lägg det på minnet!
Vid Total solförmörkelse, då månen är större än solen, så ges månen en chans att visa hela sin härliga skugga, inget solljus sipprar förbi, så att skuggan som månen visar oss, 110 km, är alltså givetvis också månens diameter, inte NASA:s bluffsiffra på 3 500 km…
Att månen är större än solen under Totala solförmörkelser, kan dessutom beskådas över hela jorden!
Eller hur?
P.S. Alla skisser som visar en större sol än måne, kan du härmed kasta i papperskorgen!
.
Hur urbota dum får man vara, när man snart 5 år efter trådens publicering, fortfarande inte har kopplat det – Månen ÄR inte större än 110 km i diameter!
Vad ska till för att dessa förnekare ska greppa det?
.
119 svar till "MÅNENS STORLEK ENDAST 110 KM = Månskuggan under Totala solförmörkelser !!!"

Hej!
”Praktiskt taget parallella strålar”, skriver du. Inte fullkomligt parallella, för om solljuset skulle färdas i fullkomligt parallella strålar, hur skulle du då kunna se hela solen? Skulle du inte bara kunna se en del av solen lika stor som, tja, din pupill?
Men med tanke på att du kan se hela den del av solen som är vänd mot jorden, betyder det då inte att det ljus som når din pupill kan sägas bildar en kon?
GillaGilla


På Flashback har censuren åter slagit till…
Publicerade en tråd som bevisar att månskuggan (umbra) aldrig kan vara konformad, för i så fall skulle det finnas massor med solförmörkelser med mindre månskugga än 110 km.
En av modsen låste min tråd, måste ha blivit sur när ingen astronom kunde bevisa att månskuggan är konformad, kom bara med ett tomt påstående att umbras storlek växlar, men kunde inte ge ett endaste exempel:
https://www.flashback.org/t2881289
GillaGilla


Så bra att du inte tar bort kommentarer. Jag gissar att bloggsystemet rensar bort poster det tror är spam…
Hur som helst, det är framför allt två saker som ställer till det för din förståelse för månförmörkelserna (förutom din bergfasta tro, som ju gör att du inte skulle acceptera förklaringarna även om du förstod dem):
För det första:
– umbran och penumbran finns alltid där, de är ju delar av skuggan som bildas när månen blockerar solstrålarna (undantaget månförmörkelser när månen hamnar i jordens skugga).
– avståndet mellan jorden och månen varierar. När månen passerar mellan solen och jorden, kastas en skugga på jorden. Är avståndet så stort att den konformade umbrans spets inte når jorden, ses ingen total solförmörkelse någonstans från jorden (men partiella kan ses från varsomhelst inom penumbran, och annulär från penumbrans mitt). Om avståndet är kortare så att umbran når jordytan, ses en total solförmörkelse _just därifrån_. Utanför umbran finns fortfarande penumbran, så från övriga skuggade delar av jordytan ses en partiell solförmörkelse.
Var finns uppgiften om att en total solförmörkelse ”endast orsakar” umbra? Nasalänken fungerar inte, och påståendet är helt enkelt helt fel och av dig feltänkt. Månen orsakar inte olika umbror/penumbror beroende på olika typer av solförmörkelser; solförmörkelser är vad som betraktas från berörda delar av jorden när månen passerar i vägen för solstrålarna, och ser olika ut beroende på det aktuella avståndet mellan månen och jorden – och ser olika ut från olika delar av jorden.
För det andra: du hakar upp dig på det där med ”praktiskt taget parallella”. De är parallella nog för att man ska förstå hur solstrålar och skuggor beter sig vid jordytan, men de är inte _helt_ parallella (för då borde du inte kunna se hela solens yta) och över de stora avstånd det gäller, och de inblandade himlakropparnas relativa storlek, så är det fullt tillräckligt för att skapa de skuggor som astronomin beskriver.
Det är ju _det_ som ”dagens astronomi” säger, och det väldigt exakt – men du fokuserar bara på ”praktiskt taget parallella” vilket dels inte är något särskilt vetenskapligt begrepp, och som du dessutom själv skrivit inte är samma sak som ”fullkomligt parallella”. Ska du vara _ärlig_ om vad ”dagens astronomi” säger så måste du ju erkänna att det är de _inte helt parallella_ strålarna som gäller.
Sen är det ju ganska rejält missvisande att prata om att ”NASA bluffar” – de här sakerna är ju inte precis något som NASA har någon sorts ensamrätt på… och beräkningar på månens och solens storlekar har man ju hållit på med i ett par tusen år åtminstone.
GillaGilla

1. Vad jag menade är att där totala solförmörkelser syns, finns endast umbra (månskuggan), medan under partiella solförmörkelser finns ingen månskugga, men man ser solen förmörkas partiellt (penumbra). Givetvis kan man se solen förmörkas partiellt även under totala solförmörkelser, men då endast om man befinner sig vid sidan av månens kropp, som alltså uppenbarligen är 110 km i diameter.
2. Har ändrat på ”praktiskt taget parallella” i min text, eftersom solstrålarna uppenbart måste träffa jorden helt parallellt, för annars skulle ju inte totala solförmörkelser eller månskuggor kunna uppstå.
Totala solförmörkelser kan endast uppstå när vinkeldiametrarna på solen och månen är exakt lika stora (avstånden varierar), dvs 0,53 grader på både solen och månen. Då blir givetvis även solstrålarna helt parallella, eftersom de inte viker av inåt mot jorden, vilket de gör när månen befinner sig längre bort från jorden, då solen verkar större än månen, då alltså inga totala solförmörkelser inte kan uppstå.
GillaGilla

Hm, du verkar ännu inte (vilja) förstå.
1. Självklart märker man bara av umbran när man är i den, och inte penumbran. En ljusare skugga (penumbran är fortfarande månskugga) kan inte ”överrösta” en mörkare skugga.
2. Jag upprepar detta: om solstrålarna vore helt parallella, skulle du inte kunna se hela solen, utan bara de solstrålar som strålar rakt mot dina pupiller, och sålunda en lika stor del av solen.
Vinkeldiametrarna är endast relativa mått. Och nu menar du plötsligt att solstrålarna viker av inåt mot jorden då månen befinner sig längre bort..? Jag förstår inte hur du tänker. Menar du att solstrålarna beter sig olika beroende på månen? Är strålarna plötsligt _inte_ parallella när månen är längre bort?
För annars så demonstrerar ju annulära solförmörkelser ganska bra hur solstrålarna omöjligt kan vara helt parallella: den större solen skickar strålar från kanterna runt hela den synliga ytan, runt hela månens synliga yta, in i din pupill. Med din logik borde månen (och solen) då vara mindre än en centimeter i diameter. (Se bilden du själv lagt upp, med ”THIS is not?”. Även om solen skulle vara ännu mindre i förhållande till jorden, så skulle ju aldrig alla de där streckade linjerna kunna träffa just ditt öga på samma gång.)
Nånstans tror jag att du faktiskt _kan_ förstå det här. Du tror ju ändå att solen är större än månen – du förnekar nog inte annulära solförmörkelser. Men du vägrar bara ta in att det enorma avståndet som gör att strålarna är NÄSTAN är parallella, ändå vägs upp av att solen är så ofantligt mycket större.
GillaGilla

1. Återigen, penumbra har absolut ingenting med nån månskugga att göra (man står i solljus), endast med att man står utanför månskuggan, samtidigt som man ser en viss procent av solen förmörkas.
2. Eftersom du anser att solstrålarna inte är parallella, så måste jag fråga dig, vad är vinkeln på solstrålarna som når jorden?
GillaGilla

1) Då använder du din egen definition på penumbra. Men att man ser en viss procent av solen förmörkas innebär ju att man inte nås av de solstrålar som kommer från den förmörkade delen av solen.
2) Du menar skillnaden i vinkel mellan, säg, de strålar som kommer från ”norra” delen av solen jämfört med strålarna från ”södra” delen av solen, eller ”västra” eller ”östra”? Jag vet faktiskt inte på rak arm, men återigen så är ju det faktum att solstrålar från _alla dessa delar av solskivan_ ett direkt bevis på att solstrålarna inte _kan_ vara exakt parallella.
Vet inte hur stor du själv menar att solen är, men om den så var 400 m bred på 400 meters avstånd(som i ditt tankeexperiment) så skulle du inte kunna se hela solskivan om alla strålar var parallella. Förenklat, om du stod där strålarna från mitten av solskivan träffade när solen stod högt på himlen, så skulle ju solstrålarna från ytterkanten hamna ett par hundra meter bort och _inte nå dina ögon_. För att se hela solen _måste_ strålar från ytterkanten även stråla ”inåt”.
Precis samma sak är det på riktigt, bara det att solen är ofantligt mycket längre bort, MEN ofantligt mycket större. Så det blir helt enkelt bara ”nästan” parallella strålar.
GillaGilla

1) Oavsett om du nås av 1% eller 99% av solstrålarna, så står du inte i någon månskugga. Månskugga kan endast uppstå när 100% av solstrålarna täcks av månen, dvs under Totala solförmörkelser.
2) Håll en tennisboll en liten bit från en husfasad under en solig dag. Kommer skuggan från tennisbollen någonsin bli mindre än själva tennisbollen? För att inte tala om 32 gånger mindre, som NASA hävdar att månskuggan (110 km) blir under Totala solförmörkelser, jämfört med vad måndiametern (3 476 km) hävdas vara…
GillaGilla

1) Vad betyder ”penumbra”? ”Nästan skugga”, eller ”halvskugga”. Även om du inte känner det, så är det ju ett självklart faktum att du nås av mindre solstrålning när en del av solen skyms av månen. Månen är i vägen för en viss procent av strålarna från solen. Annars hade det inte varit någon partiell förmörkelse. Men det resterande solljusets styrka gör det svårt att direkt känna av det.
2) Där har du faktiskt lite rätt men mest fel. Ju längre från väggen du rör tennisbollen, desto suddigare kommer kanten på skuggan att bli: det är umbran som krymper och penumbran som växer. Tillräckligt långt bort och bollen kommer inte att kasta någon synbar skugga alls. Det är ett mycket enkelt experiment att utföra när solen skiner; hålla handen nära en yta och sen föra den längre bort. http://oombedda.haeglund.se/wp-content/uploads/2017/10/penumbra.jpg
GillaGilla

1) Penumbra: Man står inte i månens skugga (110 km, dvs månens diameter), utan vid sidan av, men i en vinkel där solen fortfarande är skymd till ett visst antal procent.
2) Under totala solförmörkelser så täcker månen hela solskivan, vilket därmed innebär att månskuggan måste vara densamma som månens diameter, dvs 110 km.
GillaGilla

1) Tänk nu. Vad betyder det att solen är ”skymd” till ett visst antal procent? Rent optiskt?
2) Det där är ju en falsk ekvivalens. Förmörkelsen är total så länge månen täcker solen ur den synvinkel den betraktas. Storleksrelationen mellan månen och dess skugga har bara relevans för ditt resonemang om hur parallella solstrålarna är, inte huruvida månen täcker hela solskivan eller ej (jag kan täcka solskivan med min tumme).
3) Annullära solförmörkelser, hur fungerar de enligt dig? Då står månen mitt framför solen men det blir ändå ingen umbra, alltså synlig skugga. Om solstrålarna är helt parallella så borde det väl fortfarande bli en 110 km bred skugga på jorden?
GillaGilla

Nej, eftersom solens vinkeldiameter är något större än månens vinkeldiameter vid ringformiga solförmörkelser, så bildas det ingen månskugga (umbra) nånstans.
Förresten, skulle du kunna länka till nån illustration som visar en total solförmörkelse enligt din tolkning?
Ser nu att du postade en illustration den 19 oktober, 2017 kl 08:13, men den är väldigt vilseledande, eftersom solens vinkeldiameter ser 5-6 ggr större ut än månens om man befinner sig långt ifrån där solförmörkelsen träffar jorden. Saken är ju den att oavsett var på jorden man befinner sig, så ska solen och månen alltid se jämnstora ut!
GillaGilla











Varför bildas det enligt dig ingen umbra vid ringformiga förmörkelser, om solstrålarna är parallella?
GillaGilla

Jo, eftersom månskugga endast kan bildas när solen totalt täcks av månen, vilket den inte gör vid ringformiga förmörkelser, då solen vid såna förmörkelser har något större vinkeldiameter än månen, och alltså kan det inte finnas något område på jorden som befinner sig i umbra.
GillaGilla

Men nu förstår du nog inte vad jag menar. Du vet att orsaken till att du ser saker är att ljusstrålar når dina ögon? Så vid ringformiga förmörkelser: om ljusstrålarna från solen bara kommer från kanterna av solen, för att mitten skyms av månen (som väl är större än dina ögon) hur kan solstrålarna från kanterna av solen nå dina ögon?
Om solstrålarna vore absolut parallella så skulle skuggan av månen fortfarande vara lika stor, och förmörkelsen skulle upplevas som total för den som ser den ringformiga förmörkelsen.
GillaGilla


Än en gång: att du kan se hela solen är ett direkt bevis på att solstrålarna inte är fullständigt parallella. Om du tänker dig fullständigt parallella streck från din pupill mot solen, skulle de beskriva ett område på solen som är lika stort som din pupill. Men du ser inte bara ett pupillstort område av solen, du kan se _hela_ solen (eller den sida som är riktad mot jorden). Alltså nås du av strålar från HELA solen, och de strålar som når dina ögon _måste_ ha färdats ”konformigt”, så att säga. (Sen har ju inte _alla_ strålar färdats i en kon, utan hela solen kastar ut strålar åt precis alla håll; jag talade nu bara om just de strålar som når dina ögon.)
Hänger du med? Det är egentligen ganska enkelt.
GillaGilla


För att förtydliga ännu lite till: om solstrålarna är helt parallella och blockeras av månen, och om månen är 110 km i diameter, kommer skuggan ALLTID att vara 110 km i diameter. Solstrålarna från solens ytterkanter kommer att vara lika åtskilda hela vägen och de kommer aldrig att nå dig om du står där månen är i vägen för solen; en annulär solförmörkelse vore omöjlig om inte solstrålarna kunde färdas icke-parallellt från solskivans ytterkanter till där du står på jorden, där dina pupiller släpper in ljus i ögonen.
Men det är heller ingen som påstår att solstrålarna är helt parallella – förutom du.
GillaGilla

Frånsett nu hur exakt parallella solstrålarna är…
Din illustration, från den 19 oktober, 2017 kl 08:13, är väldigt vilseledande, eftersom solens vinkeldiameter ser 5-6 ggr större ut än månens om man befinner sig långt ifrån där solförmörkelsen träffar jorden. Saken är ju den att oavsett var på jorden man befinner sig, så ska solen och månen alltid se jämnstora ut!
Kommentar?
GillaGilla

Ja nu börjar vi nog hitta grunden till problemet, nämligen att du missförstått det där med vinkeldiameter? Illustrationen som du refererar till är inte skalenlig, men illustrerar solens och månens liknande synbara storlek oavsett om man godtar astronomins uppgifter om dess olika storlekar och avstånd, eller om man tror att både solen och månen är betydligt mindre och närmare.
Se på illustrationen igen och titta på spetsen av umbran där den träffar jorden. Det är där du står när du observerar solförmörkelsen. Det är därifrån du mäter vinkeldiametern på solen och månen – vinkeldiametern handlar inte om objektens verkliga storlek utan dess visuella diameter sedd från jorden. Och som du ser på bilden så är umbrans spets i linje med de yttre kanterna av solen och månen – från jordytan ser solen och månen lika stora ut. I verkligheten är avstånden större – särskilt avståndet till solen – men solen är också betydligt större. Resultatet blir detsamma.
Vinkeldiametern är alltså en fråga om perspektiv. Om du håller upp tummen på en armlängds avstånd så har din tumnagel troligtvis en större vinkeldiameter än solen.
GillaGilla

Du missade att i illustrationen ser solen 5-6 gånger större ut än månen när man befinner sig långt ifrån solförmörkelsen (bortom penumbra), vilket inte är fallet i verkligheten., Oavsett var på jorden man befinner sig, så ska solen och månen se jämnstora ut. Alltså är din illustration väldigt vilseledande och därför blir solstrålarna väldigt icke-parallella i din ilustration, vilket skapar missuppfattningen att månskuggan (umbra) bara skulle utgöra 1/32 av månens diameter…
GillaGilla

Jag vet inte var du får det från att solen ser större ut från utanför penumbran? Från vår synvinkel när vi ser illustrationen är inte samma sak som vad man ser från jorden. Nu är ju som sagt illustrationen inte skalenlig, men i verkligheten är det ingen enorm skillnad i avstånd beroende på vilken sida av jorden man står på eller hur nära jorden och solen är varandra i sin normala variation, så solen förefaller ungefär lika stor jämt. Man kan rita upp samma kon på illustrationen utan att ha med månen i ekvationen: solljus måste ändå sammanstråla i varje människas ögon för att solen ska synas.
Igen: det är en ganska enkel fråga om perspektiv.
GillaGilla

Jo, för om man befann sig i området norr om respektive söder om penumbrans gränser (enligt illustrationen), så skulle man visst se solens vinkeldiameter som 5-6 gånger större, till skillnad mot om man befann sig i umbran eller penumbran. Men i verkliga livet så ser solen och månen jämnstora ut både i umbra/penumbra och långt norrut och söderut därifrån.
Slutsats?
Ja, illustrationen är förljugen och vilseledande, då den visar solen med 5-6 gånger större vinkeldiameter, då fakta är att solens och månens vinkeldiameter ser precis lika stora ut, oavsett var på jorden man står.
Alltså måste givetvis måndiametern motsvara månskuggan, dvs 110 km.
GillaGilla

Och igen: du missförstår begreppet vinkeldiameter. Oavsett att illustrationen som sagt inte är skalenlig, så tangerar ytterkanterna på både solen och månen strålarna (ja, de heter så när man pratar vinklar också) som möts i spetsen på umbran. Om man står vid spetsen kommer alla cirklar vars ytterkanter tangerar just de strålarna att ha lika stor vinkeldiameter, oavsett om de är större och längre bort eller kanske en kula på någon meters avstånd: dess SYNBARA diameter är densamma. Det är det ”vinkeldiameter” går ut på, och det är det du verkligen inte verkar förstå.
Det handlar alltså om synvinkel och perspektiv. Inte himlakropparnas verkliga storlek och hur de ser ut från en helt annan synvinkel.
GillaGilla

Skicka oss en någorlunda skalenlig illustration. Faktum kvarstår dock, att när månen totalt blockar solljuset (endast vid total solförmörkelse), så ska givetvis månskuggan motsvara måndiametern. Månens diameter kan alltså omöjligt vara 3 476 km.
GillaGilla







Dock undvek du nu att svara på mina frågor. Du är märkbart – och antagligen medvetet? – luddig när det gäller det där med de parallella solstrålarna. Du verkar vilja använda uppgiften – fast ingen någonsin sagt att de är exakt parallella – för att bevisa en sak, fast allt annat du yttrar säger motsatsen.
Så, förespråkar DU exakt parallella solstrålar eller ej? För vetenskapen gör det ju _inte_.
GillaGilla

Även om solstrålarna inte skulle vara perfekt parallellla, så skulle måndiametern fortfarande motsvara månskuggan ganska väl.
Se denna skiss:
http://www.ladda-upp.com/bilder/87615/skugga
Följer du tråden kring detta på Flashback?
GillaGilla

Men förklara då (gärna med en liknande skiss) hur en ringformig månförmörkelse – där ingen umbra når jorden – fungerar.
GillaGilla

Förklara då hur dessa solstrålar fungerar, ifall solen befinner sig 150 miljoner km från oss:
https://www.theflatearthsociety.org/forum/index.php?topic=62876.0
GillaGilla

Och igen: förklara hur en ringformig solförmörkelse (utan umbra) fungerar.
GillaGilla

Att det inte blir någon månskugga, beror på att solens vinkeldiameter vid ringformiga solförmörkelser överstiger månens vinkeldiameter. Med tanke på att solens storlek är hälften av månens storlek (månen dock dubbelt så långt bort), så gör det att vi inte kan få någon månskugga ens i centrum av fenomenet, då solen är så liten. Solstrålarna är alltid parallella.
GillaGilla











Kära läsare: Sluta titta på falska skisser och illustrationer. Gå ut i solskenet och försök att få en basketboll kasta en skugga liten som en pingisboll. I riktigt dagsljus, i verkliga livet, orsakar inte objekt mindre skuggor än sig själva, för att inte tala om 32 gånger mindre som NASA hävdar att månskuggan är jämfört med månen…
GillaGilla

1) ”Att det inte blir någon månskugga, beror på att solens vinkeldiameter vid ringformiga solförmörkelser överstiger månens vinkeldiameter. […] Solstrålarna är alltid parallella.”
Men varför blir det då ingen skugga? Månen skymmer ju fortfarande lika stor mängd parallella strålar?!? Din förklaring hänger inte ihop, Snilleblixten!
2) ”Med tanke på att solens storlek är hälften av månens storlek (månen dock dubbelt så långt bort), så gör det att vi inte kan få någon månskugga ens i centrum av fenomenet, då solen är så liten.”
Vänta, VAD?!?!?!? Är solen mindre och längre bort? Hur kan månen då förmörka solen över huvud taget?!?!?!?!? Din förklaring hänger inte ihop ALLS, Snilleblixten!!!
GillaGilla

Och jag skulle lägga till, till ”hur kan månen förmörka solen över huvud taget” (om den är längre bort), hur kan ringformiga solförmörkelser ske över huvud taget, om solen både är mindre än månen, och… framför?
Din förklaring hänger inte ihop på något sätt och vis över huvud taget, Snilleblixten!
GillaGilla


1) Att det inte blir någon skugga beror på att solljuset som sipprar igenom orsakar solsken. Månskugga endast när solens strålar totalt blockade.
2) Nej, jag skrev att månen är längre bort. Men eftersom månen är dubbelt så stor, så blir den synliga vinkeldiametern densamma av solen och månen.
Saken är den att månen bakom solen blockar ljuset från den stora kosmiska solen under solförmörkelser. Vår lokala sol är nämligen bara en reflektor, reflekterar ljuset från den stora kosmiska solen. Under solförmörkelser då månen bakifrån blockar den ursprungliga ljuskällan, så kan inte vår sol reflektera något från den källan.
GillaGilla

1) Vad då, ”sipprar igenom”? Vilken riktning har dessa solstrålar? Om de alla färdas parallellt så måste månen fortfarande orsaka en 110 km bred umbra (enligt dina mått). Annars måste ju strålarna som ”sipprar igenom” ändra riktning INÅT och lysa upp det som annars skulle vara skuggan på jorden – med andra ord, strålarna rör sig koniskt, inåt.
2) Månen är större än, och bakom, solen (som bara är en reflektor) men blockerar den RIKTIGA solen som är ÄNNU större och längre bort… nä du, nu börjar du snurra till det mer än lovligt. Och ingen av dina tidigare illustrationer har visat det där. För att, misstänker jag, det inte går att illustrera på ett trovärdigt sätt.
Jag har starka känslor av att din tro gör före dina tankar. Du skulle kunna förstå hur det egentligen hänger ihop (enligt vetenskapen, som _faktiskt_ hänger ihop) men då skulle grunden för tron trilla sönder.
GillaGilla

Jo, men eftersom det sipprar igenom vid sidan om solen under ringformiga förmörkelser, och solen är hälften av månens diameter, dvs 55 km, och att det är mer än 55 km som är synfältet när man tittar upp mot himlavalvet, så innebär ju det att solstrålarna som sipprar förbi, gör att hela atmosfären lyses upp, dvs ingen umbra syns till.
GillaGilla

OK, det där låter helsnurrigt (särskilt i och med att det man ser tydligast av allt är att solen är uppenbart större än månen samt bakom densamma, och att det fortfarande inte kan vara tal om parallella solstrålar) och skulle behöva en hel del bevisning. Men det har du nog inte, och jag har nog svårt att ta dig bara på ditt ord… 😉
GillaGilla






Angående ”crepuscular rays” så verkar det som att du behöver en grundkurs i perspektiv. Om (relativt) parallella strålar kommer från ett objekt som är så långt borta att det bara lite mer än en punkt på himlen, så kommer självklart strålarna att se ut som att de sprider sig utåt från den punkten. Parallella linjer ser ut att närma sig varandra med avståndet. Synvinkel och perspektiv, Snilleblixten. Enkla saker. http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2011/11/02/crepuscular-rays-are-parallel/#.WfUHIxO0NE4
GillaGilla


Kolla för övrigt gärna upp fenomenet ”anticrepuscular rays” – det är när crepusculära strålar sträcker sig över hela himlavalvet och därför möts igen i motsatt väderstreck!
http://www.google.com/images?q=anticrepuscular+rays
GillaGilla

Och det är anticrepuscular rays som är nyckeln till den södra stjärnhimlens rotation:
GillaGilla

Oj, HÄR kan man tala om vilseledande illustrationer. Videon växlar hej vilt mellan olika kartprojektioner av jorden, till exempel. Den försöker förklara stjärnhimlens rotation på södra halvklotet genom den där crepusculära-strålar-förklaringen, men dels så är ju södra halvklotet i er teori den yttre delen av en skiva, en ring, liksom – men när videon ska förklara den där motsatta rotationen av stjärnhimlen så växlar filmen till en konventionell projektion av världen. Rörelserna som beskrivs där stämmer inte alls överens med beskrivningarna av hur solen rör sig över den vanliga ”plattsjordskivan”. Den gör också det absurda påståendet att Sigma Octantis, södra polstjärnan, roterar runt stjärnhimlen/jordskivan men p.g.a. perspektivet _ser ut_ som om den står stilla i söder… vilket blir helknasigt med plattsjordsprojektionen då söder är åt alla håll utåt från jordskivan, när nordpolen är i mitten. Så för att knyta an till gubbarna som står åt olika håll i slutet av filmen, så skulle de (om de färdades längre söderut, närmare kanten) se samma stjärna rakt fram. Vart de än tittade med norr i ryggen.
Så fungerar faktiskt inte perspektiv.
Och det är ju intressant att perspektiv fungerar nu för att förklara crepusculära strålar, men annars ska strålarna visa att solen måste vara _nära_ jorden, eftersom de _inte_ är parallella?
Dessutom är ju inga av de illustrerade solstrålarna på videon parallella?
Minst sagt schizofrent; det är _ingenting_ som håller ihop i era teorier och beskrivningar!
GillaGilla





”solens vinkeldiameter vid ringformiga solförmörkelser överstiger månens vinkeldiameter […] solens storlek är hälften av månens storlek (månen dock dubbelt så långt bort) […] då solen är så liten. Solstrålarna är alltid parallella.”
Jag tror du blir tvungen att rita någon sorts diagram över det där, för det hänger inte ihop på något endaste sätt, och jag tror inte du har så många andra plattjordare med dig på samma tåg heller. Men en ritning skulle kanske hjälpa. Lycka till.
GillaGilla

Varför skulle månen över huvud taget kasta någon skugga (hitåt) om den är på andra sidan om ljuskällan?
GillaGilla



Här är både fotobevis och filmbevis på kärnskugga och halvskugga.
Det som gäller här är:
En stolpe med samma diameter där jag kollar skuggan.
Låter skuggan falla på en stor vit kartong.
Ritar in två streck på kartongen, den visar diametern på stolpen.
Jag tar och går från stolpen och ser då hur kärnskuggan blir mindre och mindre ju längre ifrån jag går.
Första bilden visar olika kort. Varje kort nedanför har jag gått en bit längre ifrån stolpen.
Den är väldigt hög så ni får skrolla ner för att se allt.
Bild 1: http://imgbox.com/RtOlPisK
Här är en film där jag går längre och längre ifrån stolpen. Man ser hur kärnskuggan minskar medans halvskuggan faktiskt blir bredare. Vid skrivande stund är det inte säkert filmen har konverterats färdigt för Vimeo, så den kommer väl fungera tillslut hoppas jag!
Film: https://vimeo.com/241524964
Här är två bilder till. Bild 2 är för att visa avståndet jag har placerat kartongen.
Bild 3 visar hur liten kärnskuggan är.
Bild 2: http://imgbox.com/PMnWyRBP
Bild 3: http://imgbox.com/U7BoJddA
Hoppas vi har bevis nog för att få vissa tvivlare här att inse existensen av kärnskugga och halvskugga!
GillaGilla


Duger denna boll. Visste ju att du skulle dra upp det så jag tog enbart stolpen först att se din reaktion.
Varför tror du det spelar någon roll om det är en boll eller stolpe?
Men här har du din boll:
Bild 4: http://imgbox.com/5TEjJwLQ
Bild 5: http://imgbox.com/RUa9TgR6
Bild 6: http://imgbox.com/MzSPSi0Z
Nå, du ser på bild 4, 5 och 6 förekomsten av en kärnskugga och en halvskugga från bollen. Och du ser på bild 6 att stolpen visar samma tendens som från bollen.
Vad ska du skylla på nu? Du har inte gjort testet du påstår du har gjort. Så enkelt är det. Och du har ingen mobil med kamera menar du…
Har tagit skärmdump på detta i lägg så du inte raderar ut det eller ändrar i texten så du förfalskar det jag skriver. Du gjorde ju det förut!
GillaGilla


Hej Snilleblixten
Jag har en väldigt viktig fråga till dig, har du gått och blivit antisemit?
För du har delat en bild på din twitter som hänvisar till att judarna styr allt och är ansvariga för falseflags och alla lögner. Om svaret är Ja på frågan, så har jag en ännu viktigare fråga.
Varför stöttar du inte SMR?
GillaGilla


Hur kommer det sig att denna bild visar en konformad kärnskugga?
Du vaktar ju ha kunskaper om ämnet så berätta hur det fungerar. 🙂
GillaGilla

Ljuskällan är STÖRRE än objektet som belyses!
Vad gäller månen däremot, så avger den ingen som helst månskugga, så länge som solen är större än månen, vilket bevisas av partiella och ringformiga solförmörkelser!
GillaGilla

Helt andra förutsättningar!
Med solen som ljuskälla, så kan ALDRIG en skugga bli mindre än objektet som belyses!
Se på månen, se på moln, se på tennisbollar,,,
GillaGilla




Ja, ljuskällan är större än objektet som belys på bilden.
Men enligt dig så kan ju en skugga aldrig bli mindre än objektet. Ändå så säger du att det ändå är så på bilden jag visade.
Hur ska du ha det?
GillaGilla

Helt andra förutsättningar!
Med solen som ljuskälla, så kan ALDRIG skuggan bli mindre än objektet som belyses!
Se på månen, se på moln, se på tennisbollar, etc…
GillaGilla

Men jag har ju visat dig med ett enkelt experiment att en fotboll har en konformad skugga redan 2017. Hur förklarar du detta?
Jag kan färska upp ditt minne om du glömt:
Nu har jag gjort en mycket mer vetenskapligt experiment. Här har du bevis på en kärnkugga.
Här är dagens tests parametrar:
– En fotboll ca 21.4 cm i diameter.
– En vit pappkartong där jag rätt slarvigt har ritat runt ett streck för att ha ungefär koll på bollens storlek.
– En tummstock som visar diametern på skuggan (=kärnskuggan + halvskuggan).
– En Canon EOS 6d med ett 35 mm fast objektiv.
– Bländaröppning F13 på båda bilderna.
– Slutartid 1/128 sekunder på båda bilderna.
– ISO 100 på båda bilderna.
– Första bilden tagen riktigt nära kartongen där man ser diametern på skuggan.
– Andra bilden 7 meter och 30 cm ifrån pappkartongen, står med bollen så högt jag bara kan. Då togs kortet med 10 sekunders självautomatik.
– Tredje bilden visar vart jag stod när jag höll upp bollen. Den bilden tog jag med min mobilkamera.
Bild 1: http://imgbox.com/ZCTCo0NH
Bild 2: http://imgbox.com/DDQR857G
Bild 3: http://imgbox.com/lq1eRoFP
Anledningen till att jag använder samma slutartid (1/128), samma bländaröppning (F13) och samma ISO (100) är för att man ska se den exakta skuggförändringen.
Jag står alltså 7.30 meter ifrån papplådan. Och det är 0.925 cm förminskning av kärnskuggans diameter per meter.
Så slår vi lite på höft så blir det alltså
7.30 meter * 0.925 cm = 6.7525 cm
Alltså ska kärnskuggan ha minskat med ca 6.75 cm i diameter från bild 1 till bild 2.
21.4 cm – 6.75 = 14.65 cm
Alltså ska kärnskuggan vara ca 14.65 cm i diameter på bild 2.
Och vad ser vi på bild 4????
Bild 4: http://imgbox.com/rts66e2Q
18.5cm – 3.6 cm = 14.9 cm
Så… Alltså har vi här numera bevis på att kärnskuggans existens!!!
Och allt stämmer överens när man räknar ut hur det är i teorin och ser hur det ser ut i praktiken.
Jag har just bevisat för dig att bollens kärnskugga minskar perfekt efter samma situation med månförmörkelsens kärnskugga.
GillaGilla

Om fotbollen är 21,4 cm i diameter, så ska dess skugga bli 0,7 cm, om vi ska följa vad man anser om månens skugga!
Blev den det?
Och var nånstans ser du nån ”halvskugga”?
Om vi ska följa exemplet med månen, så bör den bli ca 20 cm…
GillaGilla

Varför skulle den bli 0,7 cm?
Det hjälper inte att du hittar på siffror, det blir inte mindre fel ändå.
Berätta hur du räknade ut att den ska bli 0,7 cm.
Jag visade tydligt hur du räknar ut vad kärnskuggan ska bli.
Menar du att kärnskuggan inte ska vara så stor med solens vinkeldiamanter på 0,53 grader och avståndet mellan skuggan och objektet som kastar skugga är 7,3 meter?
Kan du visa hur du räknade ut 0,7 cm?
GillaGilla

Eftersom 110 km är 1/32 av 3 500 km (NASA tror att månskuggan är 1/32 av måndiametern), så blir 1/32 av 21,4 cm 0,6 cm. Enligt NASA:s sätt att komma fram till skuggan, så delar man med 32, så din fotboll borde ha en skugga på 0,6 cm inte 15 cm som du fick det till…
GillaGilla

Men gör du dig till nu?
Du är så klart fullt kapabel att förstå den enkla matematik som jag visade dig.
För att får en kärnskugga som är 0,6 cm måste jag hålla bollen:
21,4 cm – 0,6 cm = 20,8 cm
20,8 cm / 0,925 = 22,49 meter.
Jag måste alltså hålla bollen 22,49 meter från skuggan för att få en kärnskugga som är 0,6 cm i diameter.
Jag står ca 7,3 meter med bollen från skuggan och därför blir kärnskuggan ca 14,9 cm
Så, där har du bevis på att solen med sin vinkeldiameter på 0,53 grader gör att kärnskuggan minskar sin diameter med 0,925 cm per meter. Och därför får du en konformad kärnskugga.
GillaGilla

Visa oss att skuggan av fotbollen blir 0,6 cm på 22,5 meters avstånd. Då först ska jag tro dig!
GillaGilla









Eftersom du är så säker så förutsätter jag att du har varit där och mätt månen?
Om inte så litar jag mer på NASA än någon random pappskalle som hänvisar till hashrökande flummare på diverse skitkanaler på nätet.
GillaGilla

Bara att mäta månskuggan, som är en avspegling av månen, och den säger att månen är 110 km!
Absolut inte 3 500 km, vansinne!
GillaGilla


3 oktober, 2017 den 16:01
Vad har ni för teorier?
Varför bluffar frimurarorganisationen NA(ZI)SA så grovt kring månens och solens storlekar och avstånd från jorden?
De har ju vanan inne så att säga, med tanke på Månkonspirationen 1969, fotoshoppade CGI-bilder av jorden som en glob, lögnerna kring satelliter, ISS etc…
GillaGilla