Archive for the ‘Etik och Moral’ Category
VAD ÄR ONDSKA FÖR EN ATEIST? Hur skiljer en ateist ont från gott, utan något objektivt rättesnöre?
Posted on: 23 februari, 2010
VAD ÄR ONDSKA, FÖR EN ATEIST?
HUR SKILJER EN ATEIST ONT FRÅN GOTT, UTAN NÅT RÄTTESNÖRE?
Med tanke på att ateister vare sig tror på någon himmel eller något helvete, vare sig på några goda eller onda makter, så uppstår naturligt frågan:
Hur i Herrens Namn går en ateist till väga när hen objektivt ska bedöma vad som är onda respektive goda handlingar, när hen inte har något rättesnöre, ingen måttstock, med vars hjälp hen skulle kunna skilja ont från gott?
En ateist tror ju vare sig på Gud eller själen, eftersom ateisten förnekar och bespottar den andliga delen av tillvaron, som ju de facto är det enda beständiga, det enda som inte förgås!
Enligt ateisten finns ju ingenting utöver kemikalier, synapser, strängar, impulser och nervtrådar…
Hur ska det kunna finnas något som kan värderas som gott eller ont, och någon som *kan* värdera gott och ont, när det enligt ateisten inte finns något utöver kemikalierna och impulserna i geléklumpen i skallen. När det enligt ateisten inte finns någon medveten levande själ i kroppen, det andliga jaget, den medvetna levande andliga energin, som upplever världen via kroppens sinnesorgan…
Ateister, värdenihilister, påstår att gott och ont bara är relativa subjektiva begrepp, men påståendet saknar all grund, eftersom det krävs en objektiv absolut bas, objektiva normer kring gott och ont, att godhet och ondska de facto existerar, för att man överhuvudtaget ska kunna komma med subjektiva värderingar kring det hela!
Vad baserar en ateist sina åsikter kring gott och ont på, om det nu inte ens skulle finnas någon grundläggande godhet och ondska till att börja med?
Utan att ens tro på att någon objektiv godhet och ondska existerar, utan att ha grundläggande uppfattningar kring vad godhet och ondska är, hur ens kunna börja relativisera kring det hela?
Relativismen är en sjukt absurd och självmotsägande åskådning, då till och med påståendet ”allt är relativt” i sig är ett absolut påstående…
VAD SÄGER NI, ATEISTER?
_________________________________________________
INNEHÅLL:
1. Ateisten: Religioner är av ondo.
2. Pseudo-ateisten: Gud är ond.
3. Ateisten: Gud finns inte, eftersom ondska finns.
4. Lidandet finns som en väckarklocka!
_________________________________________________
1. ATEISTEN: RELIGIONER ÄR AV ONDO
Ateister påstår ofta att religioner och tankar på Gud ger upphov till ondska, att det andliga skulle vara av ondo.
Vänligen ge oss då (om ni är ateist) en definition på begreppet ondska, och vad som är källan, dvs orsaken till ondska?
Vad är ert rättesnöre, er norm, med vars hjälp ni skiljer ont från gott?
För att kunna skilja på saker och ting, så måste man ju alltid ha en referenspunkt, en utgångspunkt utifån vilket man gör sina bedömningar!
Vad är ateistens utgångspunkt?
Ateisten har ju inga heliga skrifter att utgå ifrån…
Enligt fullblods-ateister så finns det inget ”Rätt” eller ”Fel”, så hur definierar då en ateist vad som är Gott och Ont?
Faktum är att det är omöjligt att skilja ont från gott, såvida man inte har en evig absolut referenspunkt som är absolut god, dvs vår Allsmäktige Gud, den Absoluta Sanningen!
Det finns överhuvudtaget ingen annan referenspunkt man kan ha, som kan skilja det onda från det goda!
___________________________________________________
2. PSEUDO-ATEISTEN: GUD ÄR OND
En del ateister påstår helt ologiskt att Gud skulle vara ond (detta samtidigt som de påstår att Gud inte ens finns), bara för att det finns lidande här i den materiella världen.
Som om det skulle vara Guds fel för att vi själva lider, när det i själva verket är skörden av vår egen dåliga karma vi får smaka på, pga syndfulla handlingar vi sått i våra tidigare liv!
Ondskan uppstår för själen/individen när den personligen vänder Gud ryggen och därmed hamnar på Guds baksida av tillvaron, den materiella världen, medan den som aldrig vänder Gud ryggen aldrig heller erfar ondskan, som ju inte finns på Hans framsida, i den absolut goda andliga världen…
På samma sätt, för att ge en passande liknelse, är inte heller Solen direkt orsak till mörker, utan det är individen som vänder ryggen mot Solen som skapar sin egen skugga, sitt mörker. Man är alltså alltid själv orsak till ondska och mörker, inte Gud eller Solen!
Att staten uppför fängelser där lagförbrytare får sitta inne och lida av sina straff, är det ont av staten?
Nej, inte alls!
Varför skulle det då vara ont av Gud att skapa den materiella världen (själens fängelse) med dess mörker och lidanden, för de rebelliska själar som inte längre vill följa Guds kärleksfulla lagar i den andliga världen?
Att Gud ger oss möjligheten att välja mellan det goda eller onda, precis som staten ger oss möjligheten att följa eller bryta dess lagar, och sedan ta straffet om man bryter mot dem, varför skulle det göra Gud ond?
Att Gud gett oss valfriheten att välja mellan det andliga (det absolut goda) och det materiella (det relativt goda och onda), gör inte Gud ond!
Tvärtom, det onda hade ju varit om Gud INTE hade skänkt oss den fria viljan att själva kunna välja om vi vill leva i Guds gemenskap i den eviga andliga världen, eller med de illusoriska materiella objekten här i den temporära materiella världen.
Eller hur?
För övrigt, om nu vår alltigenom Gode Gud skulle vara ond, var kommer i så fall godheten ifrån?
Återigen en fråga som ateisten står helt mållös inför…
__________________________________________________
3. ATEISTEN: GUD FINNS INTE, EFTERSOM ONDSKA FINNS
Ateister påstår ofta i sin gudlöshet att Gud inte kan finnas, eftersom det finns ondska och lidande här i världen.
Men egentligen är det ju helt tvärtom!
Att ondska och det helvetiska finns, utgör ju de facto ett bevis för att även motsatsen, dvs det goda och det Gudomliga, måste finnas!
I den eviga andliga världen råder bara det goda, det absolut goda, medan det här i den temporära materiella världen råder både gott och ont, det relativa!
Problemet är nu att vi inte lever i den alltigenom goda absoluta andliga världen (Guds framsida, där Gudskärleken styr), som vi fallna själar har vänt ryggen till, utan i den relativa materiella världen (Guds baksida, där karmalagen styr), där ondskan har fått fritt spelrum. Här kan man alltså välja att leva ett ont liv; att se sig själv som tillvarons centrum (egoism) och behandla sina medvarelser som brickor och objekt i ens eget cyniska gudlösa spel, i sin strävan att härska och leka oberoende herre, leka Gud!
Ateisten har tydligen missat att vi lever på en dödens planet, där sjukdomar, katastrofer, lidande och död hör till. Helt naturligt här.
Att det finns så mycket ondska i världen just nu, beror naturligtvis på att det är så många som missbrukar sin Gudagivna fria vilja och inte efterföljer Guds lagar och bud, därav all denna dåliga karma i världen som resultat!
När vi exempelvis slaktar och styckmördar allas vår amma, Moder Ko, på löpande band, och dessutom avlivar miljoner ofödda barn varje år, så borde det inte komma som någon större överraskning att det resulterar i fruktansvärda karmiska konsekvenser för människan!
Inte undra på att världen ser ut som den gör, med tanke på hur Gudlös människan har blivit!
Ondska är ett filosofiskt problem för ateismen:
http://wmbriggs.com/post/11184/
http://www.conservapedia.com/Atheism_and_the_Problem_of_Evil
http://www.allaboutphilosophy.org/atheism-theism-and-the-problem-of-evil-faq.htm
Om ateisten förnekar att det finns en objektiv standard för det onda, hur kan ateisten då samtidigt använda den så kallade ”ondskans problem”, dvs Teodicé, för att förneka Guds existens?
_____________________________________________________
4. LIDANDET FINNS SOM EN VÄCKARKLOCKA!
Kan någon bevisa att lidande ytterst sett är av ondo?
Lidandet här i den materiella världen (Guds baksida) fungerar som en väckarklocka för oss själar, att vi stannar upp och ifrågasätter vår existens här i denna mörka, förgängliga Gudsförgätna värld, att vi ställer oss frågan: Är jag verkligen menad att lida? Varför tvingas jag att lida? Varför tvingas jag födas och dö? Varför har jag hamnat här i den materiella världen?
Beviset för att allt inte står rätt till, är just lidandet som existerar här, vilket ju är ett ypperligt bevis för att vi inte befinner oss i den andliga världen (Guds framsida), som ju är den fullkomliga lyckans värld!
Gud vill inte att vi ska lida, men det är vi själva som har försatt oss i denna prekära situation på grund av syndfulla handlingar i våra tidigare liv, som vi nu skördar de beska frukterna av…
Som man sår får man skörda…
Karmalagen är en gudomligt rättvis lag, en moralisk naturlag. Ingen kan lida oförskyllt, på samma sätt som ingen kan njuta utan att ha gjort sig förtjänt av det, tack vare fromma handlingar i tidigare liv!
Meningen med livet är ju givetvis att ta oss tillbaka till vårt eviga Hem i den andliga världen, Guds rike, där inget lidande eller någon död existerar, eftersom den andliga dimensionen är evigt bestående, där man lever i ett evigt kärleksfullt lyckorus tillsammans med vår evige älskade Herre och alla Hans älskade befriade själar.
TILL DISKUSSION:
Vad är ondska för en ateist?
Hur skiljer ateisten ont från gott, utan att ha något objektivt rättesnöre att följa?
Vad säger ni, ateister?
Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning , Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst – Herren vare med er!
Aum, Om tat sat, Hare Krishna
Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt
.
ETIK och MORAL = BEVIS FÖR GUDS EXISTENS !!! Objektiva moralregler och värden, bevisar Guds existens!
Posted on: 13 januari, 2010
OBJEKTIV MORAL, BEVIS FÖR GUDS EXISTENS !!!
UTAN GUD, SÅ SKULLE ALLT VARA TILLÅTET !!!
Moral är något man känner av i själen. Moralen föder skuld hos den som syndat, såvida man inte trubbat av sin kontakt med Översjälen i hjärtat; Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst.
Moralen har alltid, i alla tider och i alla kulturer och samhällen, i grunden sett likadan ut, vilket bevisas av att även lagarna alltid sett likadana ut: Mörda inte, tortera inte, lemlästa inte, stjäl inte, bedra inte, våldta inte, pedofilera inte, osv…
Objektiva moralregler som instiftats i alla lagstiftande församlingar, att t.ex. mord, tortyr och pedofili universellt anses orätt och därmed straffas, oavsett vad den enskilda människan tycker, är ju ett starkt bevis för Guds existens!
Om Gud (det absolut goda) inte existerade, hur kommer det sig då att det objektivt och universellt anses vara moraliskt felaktigt att mörda, tortera och våldta?
Vi kan därmed glömma det ateistiska flummet att någon opersonlig och viljelös ”evolution” skulle ha skapat/utvecklat samvetet och moralen, med tanke på att något som själv totalt saknar samvete och rättskänslor, givetvis inte kan skapa eller utveckla dem!
Hur skulle en totalt viljelös och samvetslös ”evolution”, kunna leda fram till gudfruktiga och samvetsmedvetna människor? Givetvis är evolutionsteorin bara en saga för vuxna, en förnuftsvidrig ateistisk myt!
DET MORALISKA GUDSBEVISET:
http://www.gradresources.org/worldview_articles/evidence_for_god.shtml
1. Om Gud inte finns, så finns inga objektiva moraliska värden!
Utan Gud, skulle inga objektiva allmängiltiga moraliska förpliktelser finnas, eftersom det då endast skulle vara fråga om subjektiva åsikter och skiftande samhällsideal, i likhet med politiska meningsskiljaktigheter.
Till och med den ateistiske filosofen Friedrich Nietzsche höll med om detta!
2. Objektiva moraliska värden finns!
Pedofili, våldtäkter, tortyr, folkmord, förintelsen, allt detta anses vara moraliskt förkastliga. De som inte ser några fel i dessa handlingar anses som moraliskt handikappade!
Att det anses vara ont och omoraliskt att tortera spädbarn för nöjes skull, är ett typexempel på en objektiv allmängiltig moralregel, som gällt i alla tider!
3. Alltså finns Gud!
För att kunna förneka slutsatsen att Gud finns måste man förneka någon av de två premisserna. Ur logisk synvinkel går det inte att förneka den första premissen. Den erkänns också av de ateistiska filosoferna. De brukar förneka den andra premissen, trots att den är existentiellt nödvändig.
I verkliga livet är det ingen som på allvar hävdar att fördömandet av barnmisshandel eller våldtäkt endast är en social konvention. Påståendet att det finns objektiv absolut moral är i praktiken ofrånkomligt. Därför kvarstår slutsatsen att Gud finns.
UTAN GUD, INGEN OBJEKTIV MORAL
INGET RÄTT ELLER ORÄTT, INGET GOTT ELLER ONT
VIDEO-bevis:
GUD ÄR KÄLLAN TILL VÅR RÄTTSKÄNSLA
GUD ÄR DEN OBJEKTIVE ABSOLUTE RÄTTSKIPAREN
Om det inte skulle finnas någon objektiv allmängiltig moral, ingen universell moralisk laggivare som givit oss samvetet, den medfödda rättskänslan, det inre rättesnöret som hjälp vid val av handlingsalternativ, som vägledning för hur vi bör värdera våra handlingar, varför är vi då moraliska varelser?
Varför har vi ett rättsväsende och lagstiftande församlingar världen över, som vi ska rätta oss efter, om det inte finns någon grundläggande objektiv moral som alla bör följa?
Varför uppfostrar vi våra barn efter moralregler de ska rätta sig efter, och varför har alla människor någon sorts rättskänsla, en inre känsla för vad som är rätt och orätt, som man bör rätta sig efter, om moral nu bara skulle vara något subjektivt där alla själva fick avgöra vad som är rätt och orätt?
Skulle moral vara något subjektivt som vi människor själva skapat, skulle detta medföra att vi aldrig skulle kunna känna moral inför nya situationer som vi inte blivit lärda inför, vilket ju inte stämmer!
Utan någon som man ytterst pliktar till, dvs Gud, den objektive absolute rättskiparen, varför skulle det då överhuvudtaget finnas inom oss en rättskänsla och universella moralregler att följa, eftersom det utan Gud, utan den objektive rättskiparen som definierar vad som är rätt och orätt, inte heller skulle kunna finnas vare sig moral eller omoral.
Hur skulle man kunna avgöra moralen, utan att någon först objektivt definierat vad som är rätt och orätt?
MÄNNISKANS SÄTT ATT HANTERA MORALFRÅGOR, BEVISAR ATT MORALEN ÄR OBJEKTIV !!!
Ett motargument som ofta används av ateister är frågan om moralisk oenighet, att människor är oeniga kring moral, kring vad som är rätt och fel.
Människans sätt att hantera moralisk oenighet pekar dock på att moralen är objektiv. Vi ser nämligen inte på en moralisk oenighet på samma sätt som vi ser på smakfrågor. Vi argumenterar kring moral, som om det verkligen fanns något verkligt rätt och fel.
Moraliska argument utgår ifrån våra moraliska intuitioner att rätt och fel inte endast är förankrade i människors vilja.
Någonting blir inte rätt bara för att många människor kommit överens om det. Det rätta och det goda verkar istället vara något oberoende av människan.
Vad grundar sig moralen på om det inte finns en god skapare som skapat oss med vissa goda syften?
I ett ateistiskt värdeneutralt universum kan det inte finnas något objektivt dåligt med att människor våldtas, torteras och dödas, eftersom det enligt ateismen ju inte finns några objektiva absoluta värden, än mindre någon själ, då vi alla enligt ateismen bara är biokemiska robotar.
UTAN GUD SVÄVAR MORALEN FRITT, UTAN NÅGON FÖRANKRING !!!
Utan Gud svävar moralen fritt. Men om Gud finns och är god till sitt väsen har moralen en fast förankring. Detta rimmar med hur vi faktiskt upplever moral.
Vi är benägna att tro att FN:s mänskliga rättigheter inte bara är en västerländsk skapelse. Vi anser oss ha rätt att “pådyvla” mänskliga rättigheter på alla möjliga länder, oavsett vilken kultur de har. Vi brukar mena att den nazistiska kulturen i 30-talets Tyskland var objektivt ond.
Men vad ger oss rätten att fälla sådana omdömen, om moralen är subjektiv och relativ?
Enbart om moralen är objektiv kan vi säga att t.ex. FN:s mänskliga rättigheter är objektivt goda och därför bör gälla i alla samhällen och kulturer.
Man kan dra en parallell mellan moral och vetenskap. Vetenskapsmän kan vara djupt oeniga, men de förnekar inte för den skull den verklighet de undersöker och som de är oeniga om. På samma sätt kan moralen vara grundad i den objektiva verkligheten. Oenighet tar inte bort den.
”Absent an absolute moral authority independent of fallible humans, the only meaning “wrong” could have (pertaining to conduct) would be “in opposition to X,” or “falling short of X’s standards,” which are only persuasive to those who have already accepted X.”
– Calvin Freiburger
FINNS ABSOLUT SANNING och ABSOLUTA MORALLAGAR?
TESTA ER SJÄLVA:
Test 1: Tror du att det existerar någon absolut sanning?
http://www.proofthatgodexists.org/index.php
Test 2: Tror du att det existerar absoluta morallagar?
http://www.proofthatgodexists.org/morality.php
TILL DISKUSSION:
Vem skänkte oss rättskänslan, så att vi kan ha moraliska uppfattningar om rätt och orätt?
Utan Gud, vad skulle då den egentliga meningen med moralregler och lagar vara?
Morallagarna har givetvis stiftats av Gud och kallas för karmalagen, en Gudomligt rättvis moralisk naturlag; den subtila naturlagen om orsak och verkan, som verkar på oss själar i uppfostrande syfte!
Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst – Herren vare med er!
Aum, Om tat sat, Hare Krishna
Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt
.
Död o Återfödd - Bloggen som ger dig svar på livets djupaste gåtor och mysterier - Vart tar vi vägen efter att vår köttkostym dött? Plus 100-tals frågor till... 