Död o Återfödd´s Blogg – Hare Krishna, kära älskade vänner!

Archive for the ‘Gudslängtan, hur förklarar evolutionsteoretikerna den?’ Category


 

HUR FÖRKLARAR EVOLUTIONS-TEORETIKERNA GUDSLÄNGTAN?

LÄNGTAN EFTER GUD, HUR GÅR DEN IHOP MED EVOLUTIONSTEORIN?

 

Att människan har andliga behov, att hon kan känna Gudslängtan och längta tillbaka Hem till Gud i den eviga andliga världen, bevisar ju de facto att vi inte är en produkt av nån flummig fiktiv evolution!

Gudslängtan är något som är evigt inneboende i oss själar, alltså inget som kan ha evolverat fram materiellt, då materia aldrig kan få för sig att längta efter Gud. Dessutom, vad skulle vara de materiellt evolutionära fördelarna med Gudslängtan och Gudskärlek!

Lejonparten av världens befolkning längtar tillbaka till vår kära älskade Gud i den andliga dimensionen, efter detta korta jordeliv, efter den fysiska döden, då vi kilar vidare från våra jordiska köttkostymer.

Hur kommer detta sig, om vi nu bara skulle vara en anhopning av celler, som klumpats samman av en blind, slumpartad, mekanisk, Gudlös evolution?

Snacka om sjukt ologiskt!

 

 

TILL DISKUSSION:

 

Varifrån kommer människans inneboende Gudslängtan och hennes sökande efter en mening med sitt liv?

Varför upplever så många människor lidande, sjukdom och död som onaturliga, om dessa företeelser skulle vara en naturlig del av den fiktiva evolutionen?

Varför finns Gudslängtan, om inte just för att Gud är en absolut realitet?

 

 

Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst – Herren vare med er!

Aum, Om tat sat, Hare Krishna

Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt

Annonser

 

HJÄRNAN ÄR EN OMEDVETEN JORDISK GRUNKA !!!

VI SJÄLAR ÄR MEDVETNA LEVANDE ANDLIGA INDIVIDER !!!

 

Hjärnan KAN INTE längta efter Gud!

Hjärnan KAN INTE känna kärlek, vördnad, empati eller tacksamhet!

Hjärnan KAN INTE sörja, hata, eller plågas av samvetskval!

 

Eftersom hjärnan är omedveten, till skillnad från oss medvetna själar som lever i kroppen och läser av och tolkar signalerna från hjärnan, så kan ju givetvis inte geléklumpen i skallen vara jaget!

Hjärnan har ju vare sig någon känsel eller några känslor, vilket de facto bevisar att hjärnan inte kan vara det upplevande jaget/individen i kroppen!

Geléklumpen vi har i skallen är ju bara ett fysiskt organ, ett tingest, ett omedvetet objekt!

Objekt kan ju givetvis aldrig vara medvetna, känna kärlek eller längta efter Gud, till skillnad från själen, vårt eviga Jag, som är det medvetna kärleksfulla subjektet, själva individen i den jordiska stofthyddan!

Härmed kan vi alltså glömma det sjuka flummet att geléklumpen vi har i skallen, skulle kunna längta efter Gud eller känna kärlek och vördnad!

Eller hur?   :yes: :yes: :yes:

 

Har ni några logiska argument för att hjärnan och dess kemikalier skulle kunna känna kärlek och empati, plågas av samvetskval och sorg, känna vördnad och längtan efter Gud?

Annars får vi nog enas om att det är vi medvetna individer, jaget/själen, som känner kärlek och som har en inneboende längtan efter Gud, allas vår gemensamma Urfader, vår Allsmäktige Skapare!

 

 

TILL DISKUSSION:

 

Hjärnkramare, som tror att hjärnan är jaget, har ni några logiska argument för att den skulle kunna längta efter Gud, känna kärlek, vördnad och tacksamhet?

Vad skulle kunna få geléklumpen i skallen att börja längta efter Gud? :lol::whoco5::lol:

 

 

maxresdefault.jpg

 

 

 

Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst – Herren vare med er!

Aum, Om tat sat, Hare Krishna

Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt

 


Kategorier

%d bloggare gillar detta: